Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten prolog Vid ett litet épektakel.
(Den 26 Maj 1874).
Vi stodo nyss vid fält, från hvilka snön
Motvilligt, steg för steg, tillbaka trängdes;
Men dock deröfver ej en matta grön
Af vårens segerglädje ännu hängdes:
Det var en sorglig syn, den der oss bjöds
Af dessa fält, som, fast på lifskraft rika,
Ånyo tycktes dömas nu till döds,
Till graf för löften, hvilka alla svika.
Ur mulen himmel dock omsider bröt
En skur, som törsten uti mullen släckte,
Och ned från fästets blåa bäddar flöt
En ström af strålar, k vilken lifvet väckte.
Nu ingen blomma känner sig så arm,
Att den mot ljuset blickar opp förgäfves,
Och intet frö så trycks i jordens barm,
Att spårlöst af dess marker det förqväfves.
Och fågeln återfår sin glömda röst
Och stämmer opp natnrens glädjevisa;
Och nya känslor uti menskors bröst
Med framtidshopp sin ljufva lycka prisa
Att andas få uti en nyväckt vår,
Som tror uppå sig sjelf och bättre tider
Och lemnar ej förstöring i sitt spår,
Om den ock måste framgå genom strider.
Har ej en vår iiksom naturens grytt
Uti vårt land för konstens regioner?
Om här ett ljus i sinnet tänds på nytt
För skönheten af färg, af bild, af toner,
Då ser man ädla hjertan lifvas opp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
