Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föreningsbandeu, hvilka sammanknutit
De folk, som för dem hjerteblodet gjutit.
Men då sin enda skatt de anförtrodde
I hägn af Finlands tacksamhet och heder,
Ej deras ädelmod det möjligt trodde,
Att Wasanamnet skulle ryckas neder
Af söneme till dem, som trofast blödde
För Wasakungarne och med dem dödde.
Till griftens ro de gått från djerfva strider;
En fotsbredd mark ej deras välde stöder;
Af deras storhet ingen intrång lider;
Ej deras ära afund mera föder;
Mot rånarn svaga, liksom gudabilden,
De bjuda vördnad dock åt sjelfva vilden.
Vi, vi allena deras helgd ej vördat:
På knä för stundens gudar, vi dem oifrat;
Af döda lif ej tagas kan; vi mördat
Blott deras namn, som häfdens eldprof sofrat.
Men det förslår; och Wasanamnets ära,
Vår stolthet förr, skall på vår heder tära.
Hemlängtan.
Mais on revient toujours
A ses premiers amours!
Hvem tjuter der i täflan med en varg
Och stormen, hvilken ilaxar öfver heden?
Men ingen blänger dock som hon så arg
Och ger så bister röst och min åt vreden:
Att sturskt befalla hon har varit van,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
