Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HöAtcnd öcgcrvinning.
Der ute vidgas hafvets vreda bröst,
Och gnidet ryckes bort från trädens krona.
Förstummad är hvar sommarfågels röst;
Kring landet ryter endast din, du höst.
Som har urminnesrätt att intet skona.
Sin hela kraft låt nu din härjarhand
Församla, att hon komme ej till korta.
Hvad kan väl hon slå ned i detta land,
Som liknar det, som föll för eld och brand
Och dödens karla-tag, då du var borta?
Du känner stranden vid Lappvikens brus?
Se på de gårdar, dem sig döden redde!
Deblifvit trängre, medan lifvets hus
Utrymme fått till ökadt sus och dus,
Med hvilket lifvet dödens makter hädde.
Bland hundra nya grafvar finns ock en,
Oprydd lik vågen, hvilken i sig gömmer
En namnlös drunknad. Der bor nu Castrén.
Vräk några lösa blad derpå, och se’n––-?
Far längre, glömmande som Finland glömmer.
Om landet mister sina stora män,
Ej den förlusten fattiga oss görer.
På ärestoder här ej slöses. — Men
Brandstoden måste gäldas promt, och den.
Som bygger städer, städerna förstörer.
Men de förstörts af annat förr. Ett bål,
Mer väldigt än Herakles’ bål på Oeta,
Förtärde rofdjurshungrigt i ett mål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
