Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad tidens rost och krigens heta stål
I hela sekel icke hunnit fräta.
Och döden log medlidsamt åt den låt,
Som steg på askan utaf våra städer:
Ditt skryt, o lif, behöft en bonings ståt,
Så visst som äkta perlan, kallad gråt.
Men döden nöjs med fyra slitna bräder.
Och hans herberge gästfritt öppet stått,
Som hvarje hydda under juleqvällen.
Från rikligt hem dit mången gäst nu gått
Vid sidan af en husvill, hvilkens slott
Haft grus till golf, till tak blott stjernepellen.
Bra trång är grafvens borg, och lång dess natt.
Men när om julen ljusen snart bli tända,
Och platsen, hvarest barnen lekte gladt,
Syns tom — då brinna hyddans ljus ock matt,
Och julens qväll vill aldrig taga ända.
Uti din svarta skrud då, höst, stig fram
Och vinn det öfvertag, du hann förlora!
Gör menskan hård som ulfven mot ett lamm;
Lös från hvar tunga tygeln af all skam:
På nästans fel sätt glas, som allt förstora.
Kär du sålunda härjat hjertats frid,
All heder kränkt och hvarje ära skändat,
Och fostrat tvedrägt, upptändt brödrastrid
Ur afgrundslågan — vid den elden smid!
Du mer än vårn och sommarn så fulländat.
Hvad kan från menskan tagas af en brand?
Blott det, som byggdes utaf menskohänder.
Hvarpå kan döden fälla ned sin hand?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
