Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höstens strider och mot vinterns dödar.
Fågeln, från sin vallfart återkommen,
Finner hvad han icke fann i södern,
Finner kärlek och sin lycka sjunger.
Vilda djuret sjelft har mättadt dragit
Sig tillbaks i ödemarkens kulor
Och ej stör med ströftåg af sin roflust
Friden omkring menniskornas boning.
Till parlamentsledamoten Milncr Gibson.*)
Den 20 Juni 1854.
Sin fröjdeeld naturens varma hand
På himlen hade åter tändt vid polen;
Då framsprang plötsligt ifrån våg och strand
Ett blodrödt sken, som hånar midnattssolen.
Och eldens tungor suga i en natt
All must ur det, som flitens svett hann samla
I menskoåldrar; och det hopp, man satt
På jordisk grundval, i ett nu sågs ramla.
Om Herrans ljungeld påmint oss vår pligt
Att eftersöka, främst af allt, Hans rike;
Om Shakespeares genius visat i en dikt,
Hur vanskligt allt dock är, som gör oss rike;
Vi känt oss träffade; ödmjukat oss
Med vördnad inför lifvets högre makter. —
*) Hvilken vid iner än ett tillfälle antog sig Finlands sak
med värma under kriget 1854—1856.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
