Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men våld nu skingrat hår med ilskna bloss,
Hvad flitens våld fört hop i öde trakter.
Och derför harmas öfver våldets dåd
Såsom en man det finska folkets skara
I vrede, som ej vill pardon och nåd
Och är beredd att trotsa dödens fara.
Så länge midnattssoln här tändes än,
Af kokko helsad ifrån alla höjder,
Och härdens gnistor binda vän vid vän,
Och julens ljus upplysa barnens fröjder;
Man påmins om den lusteld, som har blänkt
I Brahes stad, vid Selma-skaldens vagga.
När tidens tiod re’n Albions flottor sänkt,
Skall Finlands harm än på dess svallvåg fragga.
Medlidande, som lisar svaga bröst,
Bjud dock åt andra; vi det ej begära;
Som män att lida är oss nog till tröst,
Och mannen miskund söker ej, men ära.
Dock rättvis dom vi fodra likaväl;
Och derför, Gibson, talet ur ditt lijerta
Klang, likt ett eko ur vår egen själ,
Som gripits djupt af harm, förakt och smärta.
Af haf och land Du är ifrån oss skild,
Och ingen bland oss dina öden känner;
Vi hafva af Dig ingen synlig bild.
Och dock vi äro alla dina vänner.
Du är ju för oss blott en anderöst,
Som för vårt fjerran land med godhet ömmar;
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
