Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att detta vårt hem och vår värmande härd
Kunde vara ett sörjande minne,
Som hemmet för hemlösa skaran?
Sig öppne dervid vårt hjerta och hand
Till bjelp åt den hemlösa hopen!
Vi hörde ej gny’t af eld och af brand,
Men vi höra ju klagande ropen
Från skaran, hvars hem sjönk i aska.
Än qvarstår dock den helga Zionsborgen
Till hägn i staden, som i grus sjönk ned:
Den pekar till en himmel ofvan sorgen
Och, midt bland stormen, på en evig fred.
Och lik en dufva, med olivebladen,
Far känslan utaf likars nöd med tröst,
Som bygger upp den ödelagda staden
På trogna grunden af de sorgsnas bröst.
Och mod och hopp vid Bottenvikens stränder
Ej första gången sättas nu på prof:
De sveko ej, när krigets vilda bränder
Likt gamar flögo efter blodigt rof;
De stodo förr på hopade ruiner,
Som ärestoder på graniten stå.
När sommarsoln igen på gruset skiner,
Hon menskohem derur ser åter gå.
Olyckan allt f-crliker.
I hyddans barn, som fått till arfvedel
På jorden endast fattigdom och möda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
