Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver sjö och land och mo och lunder
Spände stormen nt det hvita täcket,
Väfdt af snö, hvari naturen sveptes.
Intet vänligt sken från fönstret vinkar
At den döda verlden, att i hyddan
Klappa hjertan än, som nyår hoppas,
Hoppas morgon efter sista qvällen.
Ej vid härden barnens längtan läste
I den flytande metallens tecken
Framtidsödets gömda sorg och glädje.
Ej de ädles känsla bad numera,
Mellan hopp och fruktan, till försynen
Främst om fosterlandets väl och ära(
Glömmande sitt eget väl för dettas.
Landets lott från hårda himlen fallit:
Folket låg tillintetgjordt derunder.
Men med gränslös sorg jag lyddes fåfängt,
Om ej stormen ännu bar ett enda
Ljud från Wäinämöinens harpa öfver
Suomis landamären; om Kalevas
Sånger tystnat ren, så att ett eko
Ej mer lefde qvar af dem i bergen;
Om ett vishetsord ej band till tanke
Hjertats djupa känsla samt det höga
Gensvar, som från himlen derpå följde;
Om ej tacksamt än ett heligt minne
Famntog deras bragder, som med snillets
Eller svärdets egg för fosterlandets
Ljus och ära hjeltemodigt kämpat?
Ack! de döde hade dött ånyo
Med de minnen, som om dem försvunnit,
Och de lefvande ej tycktes lefva,
Sedan Suomis himmel plötsligt byttes
Till omätligt grifthvalf öfver landet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
