Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott derför kände jag mig ega mod,
Att älska Dig, mitt finska fosterland!
De mäktige, som i sin knutna hand
Fasthålla sina framtidsödens trådar,
Liksom de hållit hädangångna tiders,
De äro jn sig sjelfve nog, behöfva
Ej i sin herrlighet den ringes kärlek.
Men arma fosterland, som eger intet
Att yfvas öfver, ej Du kasta kan
Föraktande från Dig min kärleksgärd.
Jag ej behöfver rädas, att förmätet
Du skulle blicka ned, likt den, som mäktar
Befalla undran åt en häpen verld.
Jag egde rätt att älska Dig, mitt land,
Uti min ringhet, då Du sjelf var ringa.
Min kärlek egde rätt att kläda Dig
I all den glans, dess värna kunde bjuda.
Och om än vandrarns kalla blickar logo
Förnämt åt drägtens vackra prakt, förleddes
Han stundom dock att derur rycka flikar,
Hvarmed han prydde ut sin egen fana,
Fastän lian glömde stolt, ur hvilket hjertblod
De färger flutit, dem han kring sig svängde.
Dock ftfven åt hans medvetslösa svek
Jag innerligt mig gladde: ty din ära
Jag sökte, Suomi, men min egen ej.
All verklig kärleks djupa hemlighet
Ju endast är att minnas evigt, evigt,
Om än den glömmes eller hånas sjelf.
Dock hulda fosterjord, ej pröfve Du
För strängt din son ; förskjut hans hjerta ej!
Beskär det frid, när det ej klappar mer,
Fast åt det klappande ej frid beskärdes.
Tag modershuldt det till din tysta barm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
