Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natur, du mistat kraften,
I träden tvinar saften,
Och kinden blekts på hvarje ros.
Ej nya blommor knoppas,
Ej nya frukter hoppas
Numera skördens män,
Som plocka blott de gamla
Och uti lador samla,
Hvad de på fälten finna än.
Så skalden ock, när gången
Är lifvets tid för sången,
Dess käl’or tynat af,
Vill samla opp de ljuden,
Dem fordom sångarguden,
När blid ban var, åt honom gaf.
Är detta ej hans lycka?
Hvad tiden än må rycka
Från honom, stannar qvar
Det, förr han sjöng i stunder,
Då han i sångens lunder
Som barn i huset ännu var.
Hans känslas svallvåg brytes;
I ödemark förbytes
Det fält, som blommor prydt,
Förhoppningarne flykta,
Och mod och kraft, betryckta,
Knappt minnas mer den sol, som flytt.
Men allt, hvad bäst blef gifvet
I fröjd och sorg af lifvet,
Af sången fångats opp:
Der doftar ännu våren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
