Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andas lätt, fast der ej röjs ett spår
Mer af den, hvars doft förr der flög vingadt;
Så satt invid grånad vishets knän
Ungdom fordom slägte efter slägte,
Sörjde ej, att snart det måste hän,
Glad åt morgonen, som ännu räckte.
Men en frukt gaf ock hvart ögonblick,
Gaf ett minne — ärfvande det flydda.
Mannen tog det med sig, då han gick,
Som sin lifstids guldkrans till sin hydda.
Vid den bölja, som förhoppningsfull
Hört Choraeus’ fromma lyras strängar,
Hört Franzén, då tonen, ren som gull,
Ljöd lik stjernsång på violhlå ängar;
Brahes och Kristinas namn der stod
Med Porthans och med Calonius’ tecknadt,
Födde tankar dem en hvar förstod,
Fast ej någon dem än hade räknat.
Som ett trollslag skulle lyftat dem,
Snart dock höjde sig på andra trakter
Herrligt strålande de nya hem,
Dit de flydde, Aura? eudamakter.
Men i nya salar ej den forna tid
Mötte fadershuldt mer stundens slägte,
Talande om egen ungdomstid,
Om den gryning, nattens mur först bräckte.
Sången mötte der ej mer ett namn,
Som likt Auras skulle smekt dess öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
