Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det nedskrefs af fru Matkilda Meurman såsom svar på
några temmeligen profana verser, som åtföljde ett till
henne öfverlemnadt exemplar af Heines dikter i
öfver-sättning och finnas införda i första delen af dessa
(, Skaldestycken71. Jag känner ingen poesi på svenskt
tungomål, som i skär, sedlig fägring skulle öfverträffa
efterföljande undransvärda strofer:“
A monsieur, monsieur
Fr. Cygnaeus.
I, karlar, ären dock ett sällsamt slägte!
I hållen oftast mindre än ni lofvat,
Och stundom mer — men sällan just detsamma;
Det visste jag förut. Och derför är er gåfva
Mig dubbelt dyrbar, att den minst var väntad.
I skalder ären ock ett sällsamt slägte!
Ni som ett kungligt barn med diamanter
Ju leker och besinningslöst i rymden
Bortslungar dem, som sandkorn — Dock er gåfva
Mig tusenfaldigt dyrbar är — så smyckad.
Ni bjuder mig en plats uti den jury,
Som dömmer öfver Heine. — Hvarför träder
Ni upp som advokat — och hvarför kallar
Ni tårar fram ur hjertat, då förståndet
Bör ensamt råda? Hvarför muta domarn?
Men jag vill torka tåren ur mitt öga
Och känslans purpurmantel kläda af mig,
Liksom af ingen synd jag visste. Snöhvit
Jag på försök, men strängt på guldvåg
Vill väga rätt — som gällde det en dödsdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
