Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom särskilda reaktioner mot den -på menniskan verkande
orsaken till det onda och kunna såsom sådana stå i ett
nödvändigt samband med hvarandra och utgöra samverkande
momenter af en och samma totala reaktion mot det onda. Det
maste dock undersökas, om icke sammanhanget i menoiskans
tidslif kan på annat sätt förklaras. Denna undersökning leder
till en tredje åsigt om det goda. Man kan nemligen antaga
den menskliga verksamheten vara ändamålsenlig och de
särskilda momenterna vara sammanbundna genom sitt
gemensamma ändamål. Grunden till menniskans lif i tiden skulle
enligt denna åsigt, likasom enligt den förutnämnda, sökas i
oemotsvarigheten mellan hennes väsende och tillvarelsesätt,
men grunden till denna oemotsvarighet skulle icke sökas i
något för menniskan fremmande, utan i hennes egen
ändlighet. Menniskans oemotsvarighet mot sitt väsende kännes
såsom otillfredsställelse och är oskiljaktigt förbunden med
känslan af behof. Denna otillfredsställelse kan icke förklaras utan
att menniskans väsende på något sätt och i någon grad af
henne förnimmes. Då nu detta väsende icke för henne är
verkligt, men likväl på något sätt skall vara, så måste det
vara möjligt och såsom sådant af menniskan förnimmas.
Känslan af behof skulle då, såvida hon har sin grund i
väsendet, vara känslan af väsendets sträfvande att verkligen blifva
hvad det till möjligheten är. Väsendets förverkligande skulle
då vafa menniskans ändamål och väsendets fordran på
verklighet grunden till den menskliga verksamheten. Hvarje
yttring af den menskliga verksamheten skulle då vara god, så
vida hon i någon mon förverkligar menniskans väsende, och
om menniskan kan fullständigt förverkliga sitt väsende, så
skulle intet behof för henne återstå. Hon skulle då hafva
vunnit ett godt, som icke står i något väsendtligt förhållande
till det onda.
Vi hafva härmed framställt trenne olika åsigter om det
goda, och vi vilja för att afgöra, hvilkendera är den lätta,
först söka besvara den frågan, om det goda är ögonblickligt,
och sedan, om detta icke visar sig vara antagligt, utan det
goda måste vara af tiden oberoende, fortgå till frågan, om
detta af tiden oberoende goda kan och måste sättas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
