- Project Runeberg -  Om vilkoren för möjligheten af praktisk philosophi /
12

(1855) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara goda, och de borde derföre icke för sin egen skuld

utan blott såsom medel eftersträfvas. Men vetandet och
dygden äro icke behöfliga för den Ögonblickliga angenäma känslan
såsom sådan, ty hon är i och genom sig sjelf god. Icke
heller skulle de vara behöfliga för menniskan, om hon blott
lefde ett ögonblick, ty hon skulle då vara en enda känsla

och såsom sådan ega en viss beskaffenhet, om hvilkens
förändring ingen fråga kunde uppstå. Endast om man betraktar
menniskan såsom fortfarande under flera ögonblick, och såle^
des sätter henne såsom enhet af flera på hvarandra följande
känslor och tillika såsom subjekt för dessa känslor, behöfver
hon vetande och dygd för att, så vidt möjligt är, under helå
sitt lif hafva endast angenäma känslor. Här återfinna vi
således den hos Protagoras förekommande motsatsen mellan
menniskan såsom enhet och förnimmelserna såsom denna enhets
bestämningar. Sedan nu menniskan blifvit satt såsom enhet
och subjekt, så synes det vara naturligt, att den enskilda
känslans godhet bedömes med afseende på hennes godhet för
menniskan, och att menniskans högsta goda eller ändamål är
lycksalighet under hela lifvet. Då vidare menniskans förmåga
att välja mellan flera möjliga känslor icke kan tetyda något
annat än förmåga att gifva verklighet åt den ena eller den
andra af de möjliga känslorna, så följer att dessa känslor icke

ega grunden till sin verklighet i sig sjelfva, utan i menniskans

vilja. Den enskilda känslan skulle således icke i sig sjelf,
utan i menniskan ega både sitt ändamål och kriteriet eller
måttet såväl för sin verklighet, som för sin beskaffenhet, ett
resultat, som står i strid mot den Cyrenaiska åsigtens
utgångspunkt och gaf de yngre Cyrenaikerna anledning att
öf-vergifva denna. Men denna följd, så nödvändig hon än är,
sedan man antagit dygden och vetandet, kunde dock icke af
Cyrenaikerna erkännas, sålänge de icke ville frångå sin lära,
att känslan var det enda verkliga. De måste då förneka
enhetens verklighet, alldenstund känslan till sin natur är
ögonblicklig och icke fortfarande. Då de nu likväl måste erkänna
menniskanx såsom en enhet, så bestämde de denna enhet
såsom en summa, hvilken bestod af den närvarande känslan
sammanräknad med de förflutna och de tillkommande. Verk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cysprphil/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free