Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
huruvida detta var af den beskaffenhet, att man med glädje
kunde ega det. Omöjligheten häraf eller åtminstone af
vissheten härom för hela lifvet, såsnart man antager detta
innehall vara vexlande känslor, föranledde Hegesias Peisithanatos
att afslå från fordran på glädje och låta sig nöja, om blott
lifvet icke medförer obehag. För vinnande af denna frihet
från obehag fanns intet annat medel än indiiierentism
Härmed är det negativa moment, som fanns i den
ursprungliga Cyrenaiska läran, fullständigt utveckladt, och hela
åsigten derigenom vederlagd. Det var nemligen visadt, att,
om man i någon mon tillerkänner förståndet ratt att döma
öfver känslorna, så kan man icke inom några gränser inskränka
denna domsrätt och följaktligen icke fritaga någon känsla fråa
förståndets dom, hvilken förklarar her ne icke vara det högsta
goda, alldenstund hon icke är varaktig och icke är fri fråa
väsendtligt förhållande till det onda. Vill man åter sätta deoaa
förståndets domsrätt i fråga, så bevisar den Cyrenaiska sko^
lan nödvändigheten af hans erkännande, då hon oaktadi sia
strängt sensualistiska riktning icke kunde förneka densamma.
Mepniskans goda måste således vara godt för henne såsom
förståndig och det skulle icke vara till för henne, om hon
vore blott kännande. Med andra ord vill detta säga, att det
goda måste vara allmängiltigt och nödvändigt. Slutligen
erinra vi om det framsteg, som Cyrenaikerna gjorde utöfver
den Protagoreiska läran om det goda derigenom, att de icke
antogo det bero på förhållandet mellan ett annat såsom
medel och menniskan såsom ändamål, utan satte det såsom en
rent inre sinnesrörelse. Om det ock kan sättas i fråga,
huruvida icke den ögonblickliga känslan möjligen kunde antagas
vara uppkommen genom inverkan af något annat än
menniskan sjelf, ehuru detta andra icke kan fattas, så upphäfves
dock helt och hållet möjligheten af ett sådant antagande af
Tbeodoros, då han strängt fasthåller subjektets oberoende till
och med af sina egna bestämningar och låter den glada
sinnesstämningen blott bero af och bestå i förståndet, det vill
säga subjektet tänkt såsom varaktig enhet samt förklarar allt
förhållande till annat äfven det till andra menniskor vara för
den vise ajldelea obehöfligt och likgiltigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
