Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so
subjekt eller substans. Det resultat, till hvilket Kants
undersökning om erfarenhetens enhet och lagbundenhet leder, är
således, att dessa icke kunna vara verkliga, alldenstund hvarken
det innehåll, som skulle sammanfattas till enhet och ordnas
efter lagar, icke heller det förstånd, som skulle gifva
innehållet enhet och lag, kan vara verkligt. Innehållet och
förståndet äro nemligen hvart för sig overkliga och kunna icke
genom sitt förhållande till hvarandra blifva verkliga.
Erfarenheten sjelf kan således icke vara verklig, då verklighet
icke kan tillerkännas hennes enhet och icke heller hennes
mångfald. För att afgöra, om detta skeptiska resultat Ur
o-undvikligt, måste man gå tillbaka till undersökning af de
antaganden, ur hvilka Kant följdriktigt utvecklat detamma. Dessa
antaganden voro, att all kunskap uppkommer, och att
kunskapens innehåll är ett genom intryck utifrån gifvet. Då det
fordras en högre grad af abstraktion för att fortgå till
granskning af den abstraktare frågan om kunskapens uppkomst, 8n
för att undersöka den konkretare om det sätt, hvarpå
kunskapen uppkommer, i fall hon antages uppkomma, så är det
med sakens natur öfverensstämmande, att man först upptog
till pröfning Kants antagaude af ett för medvetandet obekant
Diog an sich. Kant sjelf började sätta riktigheten af detta
antagande i fr§ga, då han undersökte, huruvida icke
förståndet skulle i och genom sig sjelf kunna ega ett verkligt
innehall, eller vara, hvad Kant kallade förnuft. På denna fråga
måste dock Kant gifva ett bestämdt nekande svar, då harv
icke erkände förståndet vara något mera än sjelfverksam
förmåga att till enhet sammanbinda en mångfald, hvilken
han icke i förståndet kunde npptlicka, hvarken såsonp
verklighet eller såsom möjlighet. 1 sin theoretiska philosophi
stad-nade således Kant vid det resultatet att förståndet hvarken
kunde vara verkligt såsom medvetande om det sinnliga
innehållet, emedan ett sådant innehåll står i motsägelse mot
förståndet, icke heller såsom medvetande om något osinnligt
innehåll, emedan ett sådant icke kunde i förståndet upptäckas.
Emellertid trodde Kant sig icke härmed hafva gjort en
praktisk philosophi omöjlig. Det praktiska förnuftets verkligheV
ansåg han vara satt utom allt tvifvel derigenom, at(, praktisk^
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
