- Project Runeberg -  Om vilkoren för möjligheten af praktisk philosophi /
26

(1855) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deså avtonomi, det vill säga dess sjelfbestämdhet eller, om
det tänkes såsom sig utvecklande, dess förmåga att sjelft

gifva sig sina bestämningar och derigenom vinna verklighet.
I följd deraf har ock Kant bevisat att heteronomi eller
bestämdhet af annat strider mot det praktiska förnuftets natur.
Deremot är i antagandet af en genom ett annat väsende
åstadkommen öfverensstämmelse mellan sinnligheten öch förnuftet
tydligen erkändt, att förnuftet icke kan gifva sig sjelft de
bestämningar, som det sjelft behöfver, utan måste af ett
annat väsende mottaga dem. Det är då tydligt att det sinnliga
icke kan bringas till öfverensstämmelse med förnuftet, sålängé
detta sednare är praktiskt, och att å andra sidan förnuftet,*
sålänge det är praktiskt, icke kan vinna det högsta goda.

Om Kants sista försök att förklara sammanhanget och
öfverensstämmelsen mellan menniskans förnuft och sinnlighet
genom användning af ända målsbegreppet erinra vi blott, att

det måste falla, då detta begrepp lika litet som något annat
kan visas ega användbarhet utöfver erfarenhetens gränser.
Det torde således vara klart, att från den Kantiska åsigtens
ståndpunkt sammanhanget mellan förnuft och sinnlighet icke
kan förklaras.

Resultaterna af vår undersökning rörande Kants åsigt om

det goda kunna vi sammanfatta i följande punkter. Kant har

först och främst visat nödvändigheten att skilja mellan
förnuftet såsom väsendet, det sannt verkliga, som eger
allmängiltighet och nödvändighet, och sinnligheten susom företeelsen,
det skenbart verkliga, som är vexlande och tillfälligt. Han
har vidare insett, att det goda för ett väsende icke kan vara
något annat än detta väsendes verklighet, såvida denna är
gifven i och. genom väsendet sjelft, och att det goda just
genom denna väsendets sjelfbestämning är praktiskt objekt.
Ytterligare har han insett, att det praktiska förnuftets
verklighet hos menniskan icke låter sig bestridas, och att således
menniskans goda består i hennes väsendes sjelfbestämda
verklighet eller, då menniskan är ett verksamt väsende, i hennes
fullkomligt fria verksamhet i enlighet med detta väsende.
Slutligen har Kant äfven insett nödvändigheten att från det goda
utesluta allt ondt äfvensom allt förhållande till det onda. Der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cysprphil/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free