Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertklits, k ena sidan hafva båda antagit rörelsens
oändlighet och*f(frklarat, att allt verkligt är frambragt i och genom
henne, och att utan henne ingenting verkligt finnes. A
andra sidan hafva båd? i samma hänseenden afvikit från den
stränga läran om rörelsens oandlighet. Ingendera har kunnat
frigöra sig från nödvändigheten att antaga något, som Ur i
rörelsen, eller med andra ord något, som under all vexling
bibehåller sig likt sig sjelft och således är vexlingens eller
de vexlandö bestämningar nes fasta varaktiga underlag. Detta
varaktiga i rörelsen, hvilket hos Heraklit var elden och hos
Fichte ajelfmedvetandet, förklaras dock af båda vara
detsamma, som sjelfva rörelsen, hvilket från deras synpunkt kan
förefalla naturligt, då rörelsen sjelf, såvida hon är oändlig
ocb såsom sådan i allt närvarande (napva srcgilgaw) måste
vara det, som i alla särskilda rörelser bibehåller sig och är
sig sjelft likt. Hon kan väl till graden förändras, det vill
säga inskränkas, men icke helt och hållet eller till arten
förändras, ty genom en sådan förändring skulle hon upphöra.
Den andra för båda gemensamma afvikelse från den rena lä—
ran om rörelsens oändlighet består i erkännandet, att i all
verklig rörelse återfinnas tvenne motsatta riktningar, hvilka
utgöra vilkor för rörelsens verklighet, och af hvilka den ena
icke utan den andra kan vara verklig. Dessa båda motsatta
riktningar äro hos båda den positivt oändliga och den
inskränkande, af hvilka den förra bos Fichte kallas jagets i
oändlighet utåtgåénde verksamhet, hos Heraklit odog ofyftr och
den sednare hos den förre jagets på sig sjelf tillbakagående
verksamhet, hos den sednare oåog xchto< Förhållandet
mellan dessa riktningar kan väl vexla, men sjelfva äro de
varaktiga bestämningar i all verklig rörelse. Men om ock
rikt-ningarnes förhållanden vexla, så finnes dock i deras vexling
någonting varaktigt nemligen de allmänna lagar eller mått
(phQm) enligt hvilka denna vexling fortgår, och i dessas
antagande finna vi Fichtes och Heraklits tredje afvikelse från
ifrågavarande lära. Men det finnes äfven vä6endtliga
olikheter mellan dessa båda tänkares iäror om rörelsen. Först
anmärka vi, att Fichte icke såsom Heraklit kunnat antaga
rörelsens begge riktningar hafva sin grund i det oändliga, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
