Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aprungligen finnas i detsamma, men behöfver icke derföre vara
ett ursprungligen verkligt, utan kan finnas såsom möjligt»
Mot antagandet af ett sådant ursprungligt innehåll i
medvetandet äfvensom mot drn derpfi grundade allmängiltigheten och
nödvändigheten vande sig Locke med sitt påstående, att all
kunskap uppkommer ur erfarenheten, och Hume med sina
bevis mot erfarenhetskunskapens allmängiltighet och
nödvändighet. Vidare förnekade Locke och ännu strängare hanfe
franska efterföljare medvetandets ajelfverksamhet och satte det
såsom en rent passiv förmåga att mottaga intryck, och å
andra sidan visade Berkeley, att ar Lockes lära om. våra
förnimmelsers innehåll, att nemligen det, hvarom vi hafva
kunskap, icke är i och för sig varande ting, utan blott
egenskaper, följde alt man från förnimmelserna icke kunde sluta
till något annat, hvarom de skulle vara förnimmelser. De
blefva då alla, hvad Locke hade antagit sina qualitates
se-cundariae vara, nemligen blott våra förnimmelser och
ingenting annat. Härmed var nu visadt, att det var omöjligt att
antaga allmängiltighet och nödvändighet ega sin grund i något
utom medvetandet varande, ty derom kunde man icke hafva
någon kunskap, och lika omöjligt att söka denna grand i
medvetandet såsom blott passiv förmåga att mottaga intryck. Del
återstod således att försöka, om i medvetandet sflsom sjelf**
verksam förmåga kunde vara grund till allmängiltighet och
nödvändighet. Detta gjorde Kant, då han antog förståndets
sammanbindande verksamhet gifva lag och sammanhang åt
medvetandets utifrån gifna innehåll. Men då Kant måste
erkänna medvetandets ändlighet och derigenom kom till
theore-tisk skepticism, så måste det försökas, om man icke genom
att upphäfva sjelfverksamhetens inskränkningar kunde s#tta
och förklara mfdvetandets oändlighet. Genom att frigöra med-*
vetandet från behofvet att utifrån mottaga sitt innehåll frodde
srg Fichte hafva upphäll det väsendtliga hindret för dess
o-ändlighet. Hans uppgift blef derefter att visa detta från beroende
af annat frigjorda medvetande icke genom de bestämningar,
som det i och genom sig sjelft egde, vara inskränkt eller
ändligt. Det ttr lydligt, att denna uppgift är en helt annan Äfi
Heraklits. Denne utgick från frågan om den kroppsliga verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
