Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jektet, hvilket i förhållande till jaget såsom medvetande är
dess föremål och i förhållande till jaget säsom verksamhet är
dess motstånd, så tvingas man att fråga hvarföre objektet
skall vara ett ondt, då det likväl är af jaget satt utan all
grund, hvilket icke kan betyda något annat, än att det här
Sin grund i jagets eget väsende. Denna fråga blifver ännu
mera oafvislig, om vi besinna, att objektet såsom satt af jaget
är dess verkan, samt att det, som förnuftet ytterst fordrar, är
enheten af verksamhet och verkan. Då nu i följd af det
of-van anförda hvarje särskild verksamhet står i ett visst
förhållande till ett objekt, så är frågan, om objektet bör bestämmas
af verksamheten eller verksamheten af objektet, densamma,
som frågan, om verksamheten eller objektet är det goda.
Fast-håller man då, att det fullständigt goda är veiksamhetens
och verkans, jagets och objektets enhet, så är klart att å
ena sidan hvarje verksamhet, som i sin verkan har sin
motsats är till viss grad ond eller ofullkomlig, och att å andra sidan
hvarje verkan, som utgör ett hinder för verksamheten,
likaledes är till en viss grad ond. A andra sidan synes det vara
lika naturligt, att då verksamheten icke kan vara utan
verkan och verkan icke utan verksamhet, och följaktligen det
ändliga väsendet i hvarje ögonblick är en om ock ofullkomlig
enhet af båda, så skulle ingendera kunna vara rent af ond,
utan båda till en viss grad vara goda. Då nu i följd af
detta förhållande hvardera blott till en viss grad är god och
är det genom sitt förhållande till sin motsats, icke i och för
sig sjelf, så kan ingendera vara tjenlig till mått för graden
af den andras fullkomlighet. De äro nemligen båda på ett
visst sätt bestämda och till en viss grad fullkomliga
förhållanden mellan motsatta, och det skulle vara en ren
orimlighet att vilja mäta det ena förhållandets grad med det andras
utan att hafva ett fast mått, till hvilket båda stå i
förhållande. Detta fasta mått kan icke vara något annat än den
fullkomliga enheten af verksamhet och verkan. Endast genom
att vara närmare denna är hvarje ändlig verksamhet eller
verkan bättre än en annan. Det är häraf tydligt, att den
sedliga verksamheten rätteligen bör vara riktad på denna
enhet såsom sitt ändamål och i henne hafva sin bestämnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
