Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grund, samt att hvarje verksamhet, som åsyftar något annat
eller bestämmes af något annat, icke kan erkännas vara sed~
lig. Men då nu detta mål enligt Fichte är oupphinnehgt och
overkligt, och menniskan i följd deraf är bunden vid motsatsen
mellan verksamhet och verkan, mellan jaget och objektet, så
fann Fichte det naturligt, att objektet skulle rätta sig efter
jaget, eller med andra ord, att verksamhetens fullkomlighet
består i oberoende af objektet. Det är af det ofvan auförda
klart, att Fichte lika väl skulle hafva kunnat omvända
för*-hållandet och säga, att jaget bör rätta sig efter objektet, eller
att verkans fullkomlighet består i oberoende af verksamheten.
Båda uttrycken äro nemligen blott negativa uttryck för
eohet-ten af verksamheten och verkan, och betyda egentligen, att
det fullkomliga är hvarken verksamhet eller verkan. Att
Fichte stadnade vid det förstnämnda sättet att bestämnia
förhållandet mellan jaget ocb objektet låter lätt förklara sig deraf,
att han hade utgått från verksamheten såsom det oändliga
jagets sätt att vara, och i följd deraf betraktade det
verksamma jaget såsom verkligt och såsom grund till verklighet,
men deremot i objektet såg ett hinder för verksamheten eller
en bi ist på verklighet. Orimligheten af detta antagande har
Fichte sjelf visat på det sätt, som ofvan blifvit angifvet, och
denna orimlighet kan ytterligare visas ur verksamhetens eget
begrepp. Hvarje verksamhet, det vill säga hvarje väsende
såvida det är verksamt, kan i följd af sin tidsbestämning
betraktas antingen såsom ett sammanhängande helt eller såsom
bestående af mot hvarandra begränsade delar. Dessa delar
äro de särskilda verkningarne, hvilka för det verksamma
väsendet äro lika väsendtliga, som den sammanhängande
verksamheten, hvilken är närvarande i hvarje särskild del, men
tillika går utöfver honom och sammanbinder honom med en
annan. Det skulle nu vara orimligt att säga d<larne vara
onda, men den verksamhet, som sammanbinder dem vara god,
då begge för det verksamma väsendet äro lika väsendliga,
och en verksamhet, som sammanbinder många onda svårligen
skulle kunna vara god. Dertill kommer att hvarje del i följd
af tidens oändliga delbarhet sjelf är ett sarpmanhäogande helt
och således har del i det helas natur, samt att å andra si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
