Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan den theoretiska idéen och den praktiska, då den praktiska
idéen icke genom denna förbindelse vinner någon annan
verklighet än den att vara person i abstrakt mening och såsom
sådan hafva ett innehåll y som icke är med personligheten
fullt förenligt. Personlighet betyder då här ingenting annat
än sjelfmedvetandet hos Fichte, och likasom hos denne jaget
blott i en enda handling, nemligen den, genom hvilken
sjelfmedvetandet sattes, kunde uppnå sitt mål, så kan äfven den
absoluta idéen blott i el t enda moment, nemligen den ab-
strakta personlighetens åstadkomma en verklig förbindelse
mel-Jan den theoretiska idéen och den praktiska. Personligheten
är nemligen sjelfmedvetande och frihet och är såsom enhet af
dessa bestämningar såväl theo: etisk som praktisk, såväl allmän,
det vill säga bestämbar, som individuel, det vill säga såsom
énhet skild från sina bestämningar. Omedelbar enhet är således
idéen, icke såsom enhet i mångfald, utan blott såvida hon skiljer
sig från sina bestämningar, men en sådan enhet är icke det
fullständigt goda. Personligheten är såsom skild från sina be-
stämningar blott för sig, men har icke i sig något innehåll.
Innehållet åter har formen af omedelbarhet och är derigenom
ett yttre. Endast genom en förmedling kan då personligheten
vinna ett innehåll. Denna förmedling visar sig först inom
idéen såsom absolut rörelse, hvilken på en gång sätter och
upphäiver momentema, men sedan såsom idéens öfvergång
till naturen och återgång från henne till sig sjelf. Hvad
sålunda genom idéens utveckling lill absolut idé är vunnet, är
att idéen såsom ren enhet är sjelfmed vetande, samt att hon
såsom enhet i mångfald är enhet i verksamhet och såsom
sådan är oberoende af sina bestämningar, men likväl med
dem förenlig. Verklig förening med sjelfmedvetandet sko!a nu
be>tämningarne vinna genom den förmedling, som upphäfver
idéens motsats, naturen, och sätter all verklighet såsom idéens
eller såsom andlig. Uppgiften för denna förmedling är
således densamma, som den praktiska idéens uppgift, nemiigen
att sätta innehållet icke såsom något, som skall förverkligas,
utan såsom omedelbart närvarande i medvetandet. Orsakerna,
bvarföre den praktiska idéen icke kunde lösa denna uppgift,
•voro följande. Förgt och främst innebär uppgiften i sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
