Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste röedgifva, att icke alla göda förhållanden aro lika goda,
då nemligen eo utveckling till ett fullkomligare och
fullständigare godt måste erkännas, så befinna vi oss återigen vid
den olösliga svårighet, till hvilken Fichte fördes genom
antagandet, att det goda var en oändlig verksamhet. Skulle
återigen bestämningen vara oändlig, så upphäfves derigenom
verksamheten såsom en bestämd form af verksamhet. En
oändlig bestämning kan nemligen endast genom en oändlig
verksamhet sättas. Då nu, såsom vi ofvan visat, en
oändlig verksamhet icke är tänkbar, så återkomma vi till den
förut angifna fö!jden, att den oändliga bestämningen icke är
verkan. Oändlig verklighet kan följaktligen icke tillkomma det
goda, sålänge det antages vafa verkan. Den praktiska phi—
losophiens uppgift att uppvisa och förklara det godas
verklighet har Hegel således icke kunnat lösa, utan de svårigheter,
hvilka hindrade honom att antaga uppgiften vara löst i och
genom den till absolut idé utvecklade praktiska idéen,
qvar-stå med oförminskad styrka inom andens philosophi. En
ytterligare bekräftelse på detta resultat lemnar det redan förut
anmärkta förhållandet, att anden äfven på sin högsta
ståndpunkt icke är fri från verksamhet och företeelse och sålunda
icke är ren och fullständig verklighet.
Det torde genom denna vår undersökning vara klart, att
Hegel inom den praktiska philosophien har gjort samma
försök, som inom den theoretiska, nemligen att sammanhålla
verksamhetens bAda olika sidor eller bestämningar och derigenom
vinna ett oändligt, men att han icke kunnat sammanfatta dem
till verklig enhet, utan i stället tvungits att oupphörligen
öf-vergå från den ena till den andra. Det oändliga subjektet,
som är oändlig verksamhet eller form, har visat sig vara det
fullständigt goda, ty det behöfver ett innehåll, och likaså har
det oändliga objektet, som Ur oändlig verkan eller oändligt
innehåll, visat sig icke vara det fullständigt goda,, ty det
förutsätter en verksamhet, genom hvilken det är, och ett
subjekt, för hvilket det är. I sitt förhållande till hvarandra
öro åter subjekt och objekt, verksamhet och verkan, form
och innehåll begränsade eller ändliga. Om detta ändliga skall
kunna erkännas vara godt, så måste det vara godt genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
