Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilnad frän den nyssnämnda består således egentligen blott
deri, att hon låter hvar och en sörja för den andres nytta i
stället för att låta hvar och en sköta sin egen, samt att hon
i sammanhang härmed antager menniskan ega två slag af
känslor nemligen de sjelfvjska och de välvilliga, af hvilka
blott de sednare äro sedliga. Asigten har upplöst sig sjelf
geaom en utveckling likartad med den Cyrenaiska skolans
och delar med denna skola den bristen att icke kunna säga,
hvårföre det slag af känslor, som antages vara godt, i sig
sjelft är bättre än det motsatta. Vi nämna slutligen den
å-sigt, som antagit det högsta goda vara fullkomlighet, men icke
noga bestämt, hvari denna fullkomlighet skall bestå, och
der-igenom råkat intaga mer eller mindre sinnligt innehåll i det goda.
Så har Aristoteles satt det högsta goda för menniskan såsom en
verksamhet, hvilken, om hon ock har den bestämningen att vara
förståndig, dock icke derigenom är fullständigt bestämd, och
då menniskan således icke i den dygdiga verksamheten kunde
finna full tillfredsställelse, så har Aristoteles gjort det högsta
goda till ett godt för hela menniskan genom att deri intaga
sinnliga beståndsdelar. Äfven Wolff har i sin lära, att man
borde företaga sådana handlingar, som gjorde den handlande
sjelf fullkomlig samt hans eget och andras tillstånd fullkomligt,
icke kunnat frånskilja alla sinnliga beståndsdelar och alla
sinnliga bestämningsgrunder från det högsta goda. I alla dessa
åsigter äfvensom i alla med dem beslägtade kan det goda
icke blifva fullständigt verkligt, emedan det sinnliga, som deri
ingår> måste hafva det sinnligas allmänna form och således
vara en ofullständig och bristfällig verklighet.
Vi återgå till frågan, om det goda genom att frigöras från
sinnliga bestämningar kan sättas såsom en fullständig och
från det onda skild verklighet. Alla åsigter, som utgått från
antagandet af det goda såsom ett sinnligt eller såsom ett
genom sin form af rörelse eller verksamhet med det sinnliga
likartadt, hafva, såsom vi ofvan sett, stadnat vid omöjligheten
af det godas verklighet. Vidare hafva alla försök att förklara
det godas verklighet genom förbindelse mellan det sinnliga
och det förnuftiga, misslyckats i saknad af ett oföränderligt
mått för deras förhållande. Sålunda drefvos Cyrenaikerna till
5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
