Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
til) sin beskaffenhet af deras fordran pä alltings enhet och
lagbundenhet såsom vilkor för möjligheten af det godas eller
förnuftigas- verklighet. Men då de antogo det kroppsliga ega
väsendtlig verklighet, måste för enhetens skuld antaga allt
verkligt vara kropp, och då de icke kunde förneka rörelsens
verklighet, så måste de antaga hennes ursprunglighet och
enhet och i följd deraf satta henne såsom lagbunden. De
upp-togo således den gamla joniska läran, att det fullständigt
verkliga var en lefvande kropp, i hvilken de i likhet med
Ari-stoteles särskilde materien och formen, hvarvid de dock afveko
från denne deri, att de antogo äfven den rena formen vara
kroppslig. Denna kroppsliga form, elden eller den varma
luften är den grundkraft, som utgör enheten i allt och är
orsaken till allt. Til) henne återgår ock allt enskildt, hvilket
såsom uppkommet äfven är förgängligt. Af denna kraft, som
är verldens allmänna lag och grund, är således allt beroende.
Men oaktadt sin kroppslighet är kraften förnuftig, och såsom
förnuftig lag är hon försyn eller grund till verldens
ändamålsenlighet. Denna verldens ändamålsenlighet eller förnuftighet
kan dock enligt Stoikernas lära icke betyda något annat, än
att verlden är ett sammanhängande helt af orsaker och
verkningar, eller rättare att hon är ett helt af en och samma
orsaks i en nödvändig ordning på hvarandra följande
verkningar. Deremot kan verksamhetens ändamålsenlighet icke
betyda att dén ursprungliga kraften genom verksamheten skulle
vinna en varaktig verklighet, som hon icke före
verksamheten egde. Omöjligheten af en sådan ändamålsenlighetens
betydelse visar sig deraf, att allt antages vid verldsförbränningen
återgå till den rena urelden. Då nu likväl grundkraften, som
3r orsak till allt, antagits vara förnuftig, så måste hon äfven
antagas hafva förnuftiga verkningar, och en sådan förnuftig
verkan är menniskan, Menniskan är nu visserligen en
försvinnande verkan af det allmänna verldsförnuftet, men clå
Stoikerne icke tilläde vexlingen oändlig hastighet, så kunde
de tillerkänna menniskan en viss grad af varaktighet.
Varaktighet eger menniskan såsom orsak till en följd af
verkningar och den orsak, som till enhet sammanhåller alla dessa
verkningar, är hennes förnuft. Likasom det allmänna verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
