Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grund och följd all verksamhet, såvida denna innebär en öf-*
vergång från ett föregående till ett efterföljande. Om nu
Spi-noza detta oaktadt vill fasthålla, att Guds verksamhet är hand
väsende, så måste han taga verksamhet i en annan betydelse
och säga, att den oändliga verksamheten är den, i hvilken
grunden och följden eller orsaken och verkan omedelbart äro
ett och således verksamheten äfven ett med både orsaken och
verkan. Antagandet att en sådan verksamhet, i fall hon
finnes, är den fullkomliga, visar sig vara naturligt af det skäl,
att all ändlig verksamhet enligt sin natur sträfvar till
åstadkommande af hela sin verkan, och att i följd deraf en
fulländad verksamhet skullo vara ett med sin verkan. Men om
vi vända vår uppmärksamhet på följderna af detta antagande,
så synes den närmaste vara, att Spinoza skulle möta samma
svårigheter som Fichte, då han utgick från samma antagande.
Spiboza skulle då nödgas att med Fichte erkänna den ändliga
verksamhetens oförenlighet med den oändliga, alldenstupd den
ändliga verksamheten aldrig kan stegras till oändlighet. Å
andra sidan skulle han nödgas att äfven med Fichte erkänna
ofullständigheten i den oändliga verksamhetens verklighet, all—
denstund en sådan verksamhetens fulländning, som medförer
verksamhetens sammanfallande med verkan icke låter uppvisa
sig i mer än ett enda moment nemligen den abstrakta
enhetens, denna må nu betecknas såsom det rena
sjelfmedvetandet eller såsom den rena substansen. Det förra
erkännandet skulle innebära > att den ändliga verlden icke kunde ur
det oändliga förklaras, eller att i den oändliga, det vill säga
den redan fulländade verksamheten intet skäl skulle finnas för
en ändlig verksamhet, i hvilken samma orsaker och
verkningar, som i den oändliga verksamheten af evighet vore ett,
skulle framträda såsom en mångfald af föregående och
efterföljande momenter i en tidsföljd. Af det sednare erkännandet’
skulle följa att Guds verklighet (existentia) icke kan innebäras
i hans väsende (essentia), ty enligt detta erkännande är Gud
aldrig fullständigt verklig och skulle icke heller någonsin kunna
blifva det. Stadnar man vid detta resultat, så skulle
deri-genom vara gifvet, att Spinoza misslyckats i sjelfva
hufvud-punkterna af sin uppgift, nemligen att visa all verklighets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
