Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka till samma svårigheter, som visade sig vara förenade
med den allmänna skilnaden mellan immanent och öfvergående
orsak, nemligen att den immanenta orsaken icke är orsak,
emedan hon icke verkar, utan blott bibehåller sig lik sig sjelf.
Häraf följer å ena sidan att såvida menniskan en gång är
evig eller med nödvändighet bibehåller sig lik sig sjelf, så
finnes ingen möjlighet att förändra henne. A andra sidan
följer att såvida menniskan är i tiden eller har störande
affekter, så kunna dessa icke af menniskans eviga väsende
öfvervinnas, alldenstund en affekt blott af en annan starkare
motsatt affekt kan öfvervinnas och menniskans eviga sig sjelf
lika väsende icke kan åstadkomma en affekt, emedan det i
allmänhet icke kan verka, då verksamhet är öfvergång till
annat och således upphäfvande af evighet eller varaktig likhet
med sig sjelf. Spinozismen leder således med nödvändighet
till den följden, att menniskan, såvida hon bibehåller sig sjelf,
icke är verksam, emedan verksamhet är förändring, och att
tvärtom menniskan, såvida hon är verksam, icke bibehåller sig
sjelf, eller med andra ord att menniskan, såvida hon är god,
icke är verksam, och, såvida hon är verksam, icke är god.
Härmed hafva vi kommit till den rent orientaliska åsigten,
att all verksamhet är ond. Härmed är ock visadt att om
man sätter det onda såsom en från menniskans väsende skild
mot henne fiendtlig kraft, så följer att om denna en gång
eger magt att inverka på menniskan och göra henne ond, så
kan hon alltid göra det, och menniskan kan då aldrig med
visshet antagas vinna det högsta goda. Antages nu denna
onda inverkan vara nödvändig, hvilket är fallet med den
in-adequata orsaken, så är det säkert, att menniskan aldrig
blif-ver god, ty om ock den inadequata orsaken öfvergår i sia
verkan, så har dock den verksamhet, som finnes i denna
verkan, nödvändigt samma riktning som orsakens. Det torde
häraf vara klart, att om Spinoza utgår från substansen och
i följd deraf antager allt vara nödvändigt, så kan han icke
förklara möjligheten af det onda, utan måste förklara allting
vara godt, och att om han utgår från verksamheten, så kan
han icke visa hennes förenlighet med substansens evighet, och
måste derföre förklara all verksamhet vara ond. Huru den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
