Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoti är ett väsende och såsom sädant delaktigt i fullkömlighet.
Det skulle demligen häraf blifva en följd, ätt antagandet af
menniskans gränslösa vexling skulle innebära, att den dél af
menniskan, som inom sig är motsägande och följaktligen
Upplöser sig sjelf, skulle vara starkare än den, som inom sig är
enhet och följaktligen eger varaktighet. Mari måste således
antingen medgifva, att menniskan skall uppnå sitt mål, eller
öck fränkanna hetine all ändamålsenlighet och dermed äfven
all enhet och éllt ’sammanhang i hennes verksamma lif. Det
sednare upphäfver allt medvetande, all verklighet och all godhet.
Vår undersökning har sålunda visat, att det göda För
men-niskah, såvida hon är étt verksamt väsende, är hennes ända-r
mål och vi hafva funnit detta ändamål ega följande
bestämningar. I och för sig måste ändamålet ega oändlig
varaktighet och fbllständig verklighet eller vara evigt och
fullkomligt och således inom sig ega allt, hvad det behöfver för att
vara, hvad det är. Det måste följaktligen vara sin egen grund
eller vara i och genom sig sjelft. Såsom fullständigt verkligt
måste detta väsende ega en mångfald af bestämningar, och
öm detta väsende skall kunna vara i och för menniskan, så
ttiåsté hott vata en bland dessa bestämningar. Såvida
menniskan är ett verksamt och ofullkomligt väsende, får det eviga
och ofullkomliga väsendet för henne betydelsen af ändamål,
dch måste såsom sådatit bestämma henhes verksamma lifs
Ordning och riktning och derigenom iöra henne till eVigt och
fullkomligt lif, hvilket är hehnes högsta goda ell&r salighet.
Då vi med Spinoza fasthållit att détta faenniskäns högstå
goda icke är det oändliga sjelft^ utan är det göda-, söm
tillkommer hénne såsom en viss bestamhing eller idé hos det
Oändliga väsendet, så hafva vt dermed undgått de ittötsägellse)^
till hvilka Fichte oth Hegel drefvos, då de satte öändlighet
såsom meiiniskans mål och fordrade, att menniskan, ehurtt
hon är ett ändligt väsende, skulle utveckla sig till oändlighet
feller glfva sig ett oändligt innehåll, bå iFichte och Hegel
icke kunde uppvteå möjligheten af ett sådant oändligt
innehålls Utveckling, utän i stället drefvos till rörelsens eller
för-gängelsené oändlighet, hvilken är den enda, som kan tillkomtilä
det ändliga vääendet, då man försöker att tänka det utöH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
