Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dä vi nu visat det goda vara ändamål och såsom sådant
kunna vara föremål för vetenskap, så återstår att undersöka
oun det med bibehållande af denna sin egenskap kan vara
praktiskt. Undersökningen om det godas ändamålsenlighet har
icke kunuat utföras utan afseende på friheten, och vi erinra
om de bestämningar, som vi i afseende på friheten, vunnit.
Det har å ena sidan visat sig, att Spinoza genom sin
oriktiga uppfattning af tingens grund såsom verkande orsak
fördes till förnekande af friheten, men att han icke kunde gifva
sin åsigt någon praktisk betydelse utan alt inskjuta friheten
genom att antaga menniskan kunna hänföra sina affekter till
Gud, men äfven kunna underlåta detta. A andra sidan har
det visat sig, att Kant, Fichte och Hegel, hvilka antagit
friheten, det oaktadt icke kunnat gifva sina åsigter praktisk
betydelse, alldenstund de icke kunnat uppställa en fast skilnad
mellan godt och ondt. Kant, som utgick från menniskans
frihet, hvilken enligt honom bestod i hennes oberoende afall
fremmande inverkan, måste för frihetens möjlighet fordra, att
menniskan skulle vara tom på allt innehåll, hvilket leder till
indifferentism i afseende på innehållet, och för hennes
verklighet fordra närvaron af ett innehållj hvilket, såvida det
finnes determinerar viljan, och, såvida det är för menniskan
fremmande, fullkomligt upphäfver hennes frihet, hvarigenom
Kant föres till determinism. Samma svårighet återkommer
hos Fichte och Hegel, ehuru under något förändrad form,
då de icke antogo innehållet vara utifrån gifvet utan
antingen af medvetandet frambragt eller ock till möjligheten
ursprungligt i medvetandet. Vi hafva nemligen sett huru båda
dessa antaganden leda till den följden, att allt innehåll är
ondt, men likväl är nödvändigt. Såvida allt innehåll antages
vara lika ondt, så drifves man till indifferentism, och såvida
det antages vara nödvändigt, så drifves man till determinism,
emedan innehållet bestämmer viljan emot hennes, egen natur.
Vi erinra dock, att Hegels antagande af ett möjligt innehåll
i medvetandet icke omedelbart förde till den omnämnda
följden, utan endast af det skäl, att Hegel icke kunde frångå
läran om medvetandets oändliga skapande verksamhet, med
hvilken ett ursprungligt innehåll icke ens såsom möjligt kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
