Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt min mening kan en författare ej skapa några per
sonligheter, om han icke ingående studerat människorna, lika
litet som man kan tala ett språk, utan att grundligt hafva lärt
detsamma.
Enär jag inte är gammal nog att författa, nöjer jag mig
med att berätta.
Därför ber jag läsaren vara öfvertygad om
sanningsenligheten af denna berättelse, hvars alla personer, med undantag af
hjältinnan, ännu lefva.
Skulle mitt vittnesbörd ej anses tillräckligt, finns det en
mängd personer i Paris, hvilka kunna bekräfta största delen af
de fakta jag här antecknat. Särskilda omständigheter sätta
mig i stånd att skildra dem, blott jag kan det, ty det finns ingen
annan än jag, som fått del af de sista detaljerna, utan hvilka
det vore omöjligt att göra berättelsen fullständig och intressant.
Se här hur jag fått reda på dessa detaljer. Den 12 mars
1847 läste jag på rue Lafitte ett stort gult plakat, som
annonserade en auktion på möbler och dyrbara kuriosa. Auktionen
skulle äga rum i anledning af ett dödsfall. Den aflidnas namn
var icke uppgifvet, men sakerna funnos att bese i rue d’Antin
n:o 9 d. 16 kl. 5 e. m.
Annonsen tillkännagaf dessutom, att man fick bese våningen
och möblerna d. 13 och 14.
Som jag alltid varit amatör på kuriosa, beslöt jag att ej
försumma detta tillfälle att få beskåda dem, äfven om jag
ingenting skulle köpa.
Följande dag begaf jag mig på väg till rue d’Antin 9.
Det var tidigt, men både herrar och damer hade redan
infunnit sig, och fastän dessa senare voro höljda i sammet och
caschmir samt hade sina eleganta ekipage väntande framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
