Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, och mer till.»
»Hvem skall i så fall ha öfverskottet?»
»Hennes släktingar.»
»Jaså, hade hon släktingar?»
»Det tycks så.»
»Tack, min herre.»
Lugnad beträffande mina afsikter, bugade sig
vaktmästaren och jag gick.
Stackars flicka, tänkte jag, när jag kom hem, det var en
sorglig död; i hennes värld har man inga vänner, utan när man
är frisk.
Jag beklagade hennes öde. Det kan kanske tyckas löjligt,
men jag har ett outtömligt öfverseende med sådana kvinnor,
och jag bryr mig inte ens om att söka efter anledningen till detta
öfverseende.
En gång när jag var på väg till prefekturen för att hämta
ett pass, såg jag i en angränsande gata en flicka, som fördes
bort af gendarmer. Jag vet inte, hvad hon hade gjort, men
hennes tårar flöto ymnigt, under det hon omfamnade ett några
månaders gammalt barn, från hvilket hon nu genom
arresteringen skulle blifva skild. Efter den dagen föraktade j ag aldrig en
kvinna vid första anblicken.
II.
Auktionen skulle äga rum den 16.
En dags mellanrum var lämnadt mellan visningen och
auktionen på det att tapetseraren skulle hinna taga ned
väggbonaderna och gardinerna etc.
Vid denna tid hade jag hemkommit från en resa. Det var
helt naturligt, att man ej underrättat mig om Marguerites död
såsom en af dessa stora nyheter, hvilka vännerna alltid meddela
åt den, som återvänder till nyheternas hufvudstad. Marguerite
var vacker; men lika mycket väsen som dessa kvinnors lif gör,
lika litet gör deras död. De äro solar, som gå ned liksom de
gått upp, utan glans. Deras död, när de dö unga, blir känd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
