- Project Runeberg -  Kameliadamen /
14

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sista ögonblick med lagsökningar och som efter hennes död
kommo för att skörda frukterna af sina hedervärda beräkningar
och räntorna för den skamliga kredit de lämnat.

Hur rätt hade inte de gamla, som för tjufvar och köpmän
hade samme gud!

Klädningar, caschmirsschalar och juveler såldes otroligt
fort. Ingenting af allt detta passade mig, utan jag förhöll mig
afvaktande.

Plötsligt hördes utropet:

En bok med guldsnitt, praktfullt inbunden och med titel:
Manon Lescaut. Det finns något skrifvä på första sidan: io
francs.

»Tolf», sade en röst efter tämligen långt dröjsmål.

»Femton», bjöd jag.

Hvarför jag gjorde det, vet jag inte, men sannolikt var det
för det där som fanns skrifvet.

»Femton», upprepade auktionskommissarien.

»Tretti», inföll den, som först bjudit, i en ton som tycktes
förbjuda vidare bud.

Det uppstod en täflan.

»Trettiofem», skrek jag i samma ton.

»Fyrti.»

»Femti.»

»Sexti.»

»Ett hundra.»

Jag tillstår, att om jag velat väcka uppmärksamhet, så hade
jag fullständigt lyckats; ty efter detta bud vardt en djup
tystnad och man stirrade på mig, undrande hvad det kunde vara
för en person, som var så besluten att bli ägare till denna bok.

Mitt tonfall tycktes ha öfvertygat min motståndare. Han
föredrog att uppge en strid, som blott skulle tvingat mig att
betala boken tio gånger om dess värde. Med en bugning sade
han sent omsider, men mycket höfligt:

»Min herre, jag afstår.»

Ingen bjöd vidare, och boken vardt min.

Enär jag befarade, att min fåfänga möjligen skulle förleda
mig att deltaga i nya täflingar, hvilket torde bekomma min kassa
mindre väl, lät jag inskrifva mitt namn och lägga af boken;
därpå aflägsnade jag mig. Jag satte nog åtskilligt godt folk
af de närvarande myror i hufvudet. De undrade sannolikt hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free