Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela mitt hjärta, vännen min, ty det onda du ville göra mig,
var blott ett bevis på din kärlek. — Jag har varit sängliggande
en månad; jag har så starkt behof af din aktning, att jag
dagligen skrifver en dagbok öfver mitt lif, allt ifrån det ögonblick
vi skildes och intill det, då jag ej mer skall ha krafter att skrifva.
Om det intresse du har för mig, Armand, är uppriktigt, så
sök vid din återkomst hit Julie Duprat. Hon skall lämna dig
denna dagbok. Du finner däri anledningen och ursäkten till
allt, som tilldragit sig oss emellan. Julie är mycket snäll mot
mig och vi tala ibland om dig. Hon var hos mig, dådittbref
kom, vi gräto vid genomläsandet däraf.
Ifall du inte hade låtit höra af dig, hade jag gett henne i
uppdrag att vid din återkomst till Frankrike lämna dig dessa
papper. Du är mig ingen tack skyldig härför. Denna dagliga
återblick på de enda lyckliga stunder jag upplefvat, gör mig
o-fantligt godt, och om du vid läsningen däraf finner en ursäkt för
det förflutna, så finner jag för min del en beständig tröst däri.
Jag ville ge dig något, som ständigt påminte dig om mig,
men alla mina saker ha blifvit belagda med kvarstad,
ingenting tillhör mig.
Förstår du, käre, jag håller på att dö, och från min
sängkammare hör jag ute i salongen stegen af den vaktmästare mina
fordringsägare placerat där på det att ingenting måtte tagas
bort, och på det jag ingenting måtte äga för den händelse jag
ej skulle dö. Jag hoppas de måtte vänta med auktionen tills
jag är död.
Ibland äro människorna obarmhärtiga eller är det kanske
snarare Gud, som är rättvis och obeveklig.
Alltså, älskade, du kommer på auktionen och kan där köpa
någonting, ty om jag toge undan den minsta småsak till dig, och
man finge reda därpå, skulle man vara i stånd att anklaga dig
för undansnillning af beslagtagna saker.
Det är ett sorgligt lif, det, som jag snart skall lämna!
Hvad Gud vore god, om jag finge se dig, innan jag dör!
Sannolikt får jag det inte, därför farväl min vän. Förlåt att
jag inte skrifver längre, men de, som sagt sig skola bota mig,
matta ut mig med åderlåtningar, och min hand vägrar att skrifva
mer.
Marguerite Gautier.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
