- Project Runeberg -  Kameliadamen /
24

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gråter. Det har gjort mig mycken glädje att få denna bok, och
jag vet inte hur jag skall kunna återgälda er den.»

»Genom att skänka mig en smula af er vänskap», svarade
jag, »och genom att säga mig anledningen till er sorg. Det ligger
tröst i att få omtala sina lidanden.»

»Ni har rätt; men i dag har jag blott behof att gråta, och
jag skulle inte kunna säga er annat än ord utan mening. En
gång skall ni dock få del af denna historia; ni får då se, om jag har
skäl att begråta den stackars flickan. Säg mig nu», tillade han,
i det han ånyo torkade sina ögon och kastade en blick i spegeln,
»att ni inte finner mig alltför barnslig och tillåt mig att få komma
igen och hälsa på er.»

Den unge mannens blick var så mild och god, att jag höll på
att omfamna honom.

Hans ögon började åter skymmas af tårar. Då han såg att
jag märkte det, vände han sig bort.

»Seså», sade jag, »slå nu på friskt mod.»

»Farväl», snyftade han.

Han gjorde en stark ansträngning för att ej brista ut i gråt,
och snarare sprang än gick ifrån mig.

Jag drog undan gardinen för fönstret och såg honom stiga
upp i vagnen, som väntade utanför porten, men knappt hade han
satt sig upp förrän han brast i gråt och dolde ansiktet i näsduken.

V.

En lång tid förflöt utan att jag hörde något från Armand,
men däremot fick jag ofta höra talas om Marguerite.

Jag vet inte, om läsaren lagt märke till, att det blott behöfs
att namnet på en obekant eller likgiltig person uttalas en enda
gång i ens närvaro för att detaljer så småningom gruppera sig
kring detta namn, och att man får höra alla sina bekanta tala
om en sak, som de aldrig talat om förr. Man upptäcker då, att
denna människa varit en nära, att hon flera gånger träffats, utan
att bli uppmärksammad, man finner i händelserna, som omtalas,
en enstämmighet, en verklig frändskap till vissa tilldragelser i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free