Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad då?»
»Ni har väl er vagn utanför?»
»Javisst.»
»Vill ni då taga mitt pass och fara för att efterhöra på
poste-restante, om det finns något bref till mig. Min far och
min syster borde ha skrifvit till Paris, men jag for bort i en sådan
brådska, att jag inte gaf mig tid att höra efter, innan jag reste.
Då ni kommer tillbaka skola vi följas åt för att förbereda
poliskommissarien på ceremonien i morgon.»
Armand gaf mig sitt pass och jag begaf mig till rue Jean
Jacques Rousseau.
Det fanns tre bref med Duvals namn, jag tog dem och for
tillbaka.
När jag återkom var Armand fullt klädd och färdig att gå ut.
»Tack», sade han, i det han tog sina bref. »Ja», tillade han
efter att ha sett på utanskriften, »det är från min far och syster.
De ha nog undrat öfver min tystnad.»
Han öppnade brefven och snarare gissade sig till innehållet
än läste det, ty inom ett ögonblick vek han ihop dem igen, fast
hvartdera bestod af fyra sidor.
»Låt oss fara», sade han, »i morgon skall jag besvara dem.»
Vi gingo till poliskommissarien; Armand framlämnade
tillståndsbeviset, som han fått af Marguerites syster.
I utbyte fick han af kommissarien en skrifvelse till
kyrko-vaktaren. Det hade beslutits att flyttningen skulle äga rum
nästa dag kl. io på morgonen. Jag skulle hämta Armand en
timma tidigare, hvarefter vi skulle följas åt till kyrkogården.
Äfven jag var nyfiken att få bevittna detta skådespel, och
jag tillstår, att jag inte sof den natten.
Att döma af de tankar, som hemsökte mig, måste natten ha
varit lång för Armand. När jag följande morgon kl. 9 inträdde
i hans rum, var han utomordentligt blek, men syntes lugn.
Han räckte mig småleende handen.
Ljusen voro nedbrunna; innan han gick, tog han ett mycket
tjockt bref, adresseradt till hans far och utan tvifvel innehållande
förtroliga meddelanden rörande hans sinnesstämning.
En halftimma senare anlände vi till Montmartre.
Kommissarien väntade oss redan.
Långsamt begåfvo vi oss i väg till Marguerites graf.
Kommissarien gick först, Armand och jag följde strax efter.
Bokskatt XIV»
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
