Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han vardt ytterligt blek.
Till och med dödgräfvame ryggade tillbaka.
En lång hvit svepduk betäckte liket, hvars linjer af tecknade
sig. Svepduken var nästan fullständigt förstörd i ena ändan,
så att den dödas ena fot var blottad.
Jag höll på att må illa, och när jag nu nedskrifver dessa
rader, står minnet af denna scen för mig i all sin skrämmande
verklighet.
»Låtom oss skynda på», sade kommissarien.
En af karlarna sträckte då fram handen och borttog
svepduken så att Marguerites ansikte plötsligt aftäcktes.
Det var förfärligt både att se och berätta.
ögonen voro endast två ihåligheter, läppame hade
försvunnit och de hvita tänderna voro pressade mot hvarandra. Det
långa, svarta håret var fastklibbadt vid tinningarna och
betäckte delvis kindernas hålor men ändå igenkände jag i detta, det
rosiga och glada ansiktet jag sett så ofta förr.
Armand som ej kunde taga sina ögon ifrån henne, förde sin
näsduk till munnen och bet i den.
Hvad mig beträffar tyckte jag att mitt hufvud var inklämdt
i en järnring, det svindlade för mina ögon, brusade för mina öron
och allt hvad jag var i stånd att göra var att öppna en flaska
som jag för alla händelsers skull tagit med och inandas af det
luktsalt den innehöll.
Midt under detta svindelanfall hörde jag kommissarien säga
till herr Duval.
»Känner ni igen henne?»
»Ja», svarade han doft.
»Slut då till kistan och bär bort den», sade kommissarien.
Dödgräfvame höljde svepduken öfver den dödas ansikte
och skrufvade igen kistan, hvilken de buro bort till den anvisade
platsen.
Armand rörde sig inte. Hans ögon voro som fastnaglade
vid den tomma grafven, han var blek som det lik vi nyss sett...
Man tyckte att han var förstenad.
Jag förstod hvad som skulle inträffa, när smärtan
förminskats genom frånvaron af denna syn, som icke längre skulle
hålla honom uppe.
Jag närmade mig kommissarien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
