- Project Runeberg -  Kameliadamen /
52

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»God afton, min käre Gaston», sade Marguerite till min
följeslagare, »jag är mycket glad att få se er. Hvarför kom ni
inte till min loge på Variétes?»

»Jag fruktade att störa er.»

»Vänner», ocli Marguerite betonade detta ord, som om hon
velat låta de närvarande förstå, att Gaston, trots det familjära
sätt hon tagit emot honom på, icke var och aldrig hade varit
annat än en vän, »vänner störa aldrig.» ^

»Tillåt mig då att få presentera herr Armand Duval.»

»Det hade jag redan uppdragit år Prudence att göra.»

»Dessutom», tillade jag bugande och nu i stånd att få fram
tämligen begripliga ljud, »har jag redan haft äran att bli
presenterad för er.»

»Det tycktes som om Marguerite sökte i minnet, men
antingen kom hon ej ihåg det eder låtsade hon det.

»Min fröken», sade jag då, »jag är er tacksam att ni giömt
denna första presentation, då jag betedde mig mycket löjligt och
bör ha förekommit er mycket ledsam. Det är nu två år sen på
Opera-Comique; jag var med Emest de ...»

»Ja, nu minns jag», sade Marguerite med ett småleende.
»Det var inte ni, som var löjlig, det var jag som var retsam, som
jag ibland är, fast mycket mindre nu för tiden. Säg, har ni
förlåtit mig?»

Hon räckte mig sin hand, som jag kysste.

»Det är sannt», återtog hon. »Tänk er, att jag har den fula
vanan att vilja göra folk förlägna, när jag träffar dem första
gången. Det är mycket dumt. Min läkare säger att det
kommer sig däraf, att jag är nervös och alltid sjuk — ni måste tro
min läkare.»

»Men ni ser ut att vara alldeles frisk.»

»Åh, jag har varit mycket sjuk.»

»Jag vet det.»

»Hvem har talat om det för er?»

»Det hade alla reda på. Jag kom ofta för att höra hur ni
mådde, och vardt mycket glad, när jag hörde, att ni var på
bätt-ringsvägen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free