- Project Runeberg -  Kameliadamen /
53

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men man gaf mig aldrig ert kort.»

»Jag lämnade aldrig något.»

»Var ni kanske den unge man, som hvarje dag under min
sjukdom kom för att fråga hur det var med mig och som
aldrig ville säga sitt namn?»

»Ja, det var jag.»

»Då är ni mer än öfverseende, ni är ädelmodig. Det där
skulle aldrig ni ha gjort min grefve», tillade hon, vändande sig
mot grefve de N ... och efter att ha gifvit mig en af dessa blickar,
hvarmed kvinnorna uttrycka sin tillfredsställelse med männen.

»Jag känner er blott sedan två månader», svarade grefven.

»Men herr Duval blott sedan fem minuter Ni svarar alltid
dumt.»

Kvinnorna äro obarmhärtiga mot män, som de ej tycka om.

Grefven rodnade och bet sig i läppen.

Jag hade medlidande med honom, ty han föreföll att vara
kär liksom jag, och Marguerites sträfva rättframhet borde göra
honom mycket olycklig, i synnerhet i närvaron af två främlingar.

»Ni gjorde musik då vi anlände», sade jag för att byta om
samtalsämne, »vill ni inte göra mig det nöjet att fortsätta och
därigenom behandla mig som en gammal bekant.»

»Åh», utbrast hon, »i det hon kastade sig på soffan och
gjorde ett tecken åt oss att följa exemplet, »Gaston vet nog
hvad slags musik jag utför. Det går an, när jag är ensam med
grefven, men jag vill inte låta er utstå en dylik plåga.»

»Det är således blott mig ni visar den ynnesten?»

»Ni gör orätt i att förebrå mig det, den ynnesten är ju den
enda.»

Den stackars gossen blef alltid afspisad. Han kastade en
bönfallande blick på Marguerite.

»Säg, Prudence», fortsatte hon, »har du gjort det som jag
bad dig göra?»

»Ja.»

»Det var bra. Du får berätta mig det senare. Vi ha saker
att göra upp och du får inte gå härifrån, förrän jag talat med dig.»

»Vi äro helt säkert i vägen», sade jag, »och nu, eftersom vi
eller rättare sagdt jag för andra gången blifvit presenterad för
att komma er att glömma första gången,skola vi, Gaston och jag,
draga oss tillbaka »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free