- Project Runeberg -  Kameliadamen /
54

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej för ingen del, det var inte för er skull jag sade det.
Jag önskar tvärtom, att ni skall stanna.»

Grefven tog fram ett elegant ur och såg därpå.

»Det är tid för mig, att gå till klubben», sade ban.

Marguerite svarade ej.

Grefven lämnade sin plats vid kaminen och gick emot henne.

»Farväl, min fröken.»

Marguerite steg upp.

»Farväl, min bäste grefve, skall ni redan gå?»

»Ja, jag är rädd att tråka ut er.»

»Ni tråkar inte ut mig mera i dag, än alla andra dagar. När
får man se er åter?»

»När ni tillåter.»

»Farväl då!»

Du får medge att det var grymt.

Grefven hade lyckligtvis en mycket god uppfostran och en
förträfflig karaktär. Han nöjde sig med att kyssa den hand
Marguerite tämligen nonchalant räckte honom och att gå, sedan
han bugat sig för oss.

När han gick ut genom dörren gaf han Prudence en blick.

Hon ryckte på axlama med en min som betydde:

»Hvad vill ni, jag har gjort hvad jag kunnat.»

»Nanine», ropade Marguerite, »lys herr grefven ut.»

Vi hörde dörren öppnas och stängas.

»Ändtligen!» utbrast Marguerite i det hon kom tillbaka,
»den der herm enerverar mig alldeles ohyggligt.»

»Mitt kära barn», sade Prudence, »du är verkligen alltför
elak mot honom, han som är så god och förekommande mot dig.
Se här på kaminen ligger ett ur, som han gifvit dig, och som
kostat honom minst tusen kronor, det är säkert.»

Och fru Duvemoy, som närmat sig kaminen, lekte med
nämda smycke och kastade begärliga blickar därpå.

»Kära du», sade Marguerite i det hon satte sig vid pianot,
»om jag i ena vågskålen lägger hvad han ger mig och i den andra
hvad han säger, så tycker jag att han får sina besök för godt pris.»

»Den stackars gossen är kär i dig.»

»Om jag skulle lyssna till alla, som äro kära i mig, skulle
jag inte ens få tid att äta middag.»

Hon lät sina fingrar glida öfver tangenterna, därpå vände
hon sig mot oss sägande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free