Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyskheten. Jag sade ingenting. Min själ tycktes ha förflyttat
sig till mitt hjärta, och mitt hjärta till mina ögon.
»Det var således ni», återtog hon plötsligt, »som kom för
att fråga efter mitt befinnande, när jag var sjuk?»
»Ja.»
»Vet ni, att det var mycket vackert gjordt. Hvad kan jag
göra för att visa min tacksamhet?
»Tillåta mig att få besöka er ibland.
»Så ofta ni vill, mellan fem och sex och mellan elfva och tolf
om aftnarna. Hör nu, Gaston, spela ’Uppbjudning till dans’
för mig.»
»Hvarför det?»
»Först och främst för att göra mig ett nöje och sedan därför,
att jag inte kan lära mig att spela den själf.»
»Hvari ligger svårigheten?»
»I tredje satsen, de där takterna med kors.»
Gaston steg upp, satte sig vid pianot och började denna
underbara melodi af Weber, som stod uppslagen på notställaren.
Med ena handen stödd mot pianot och med ögonen oafvändt
fixerade på noterna, sjöng hon sakta med, och när Gaston kom
till det omnämnda stället, gnolade hon spelande med fingrarna
på baksidan af pianot.
»D, E, D, E, D, F, E, D., det där kan jag inte spela. Tag det
omigen.
Gaston började omigen, hvarefter Marguerite sade:
»Låt nu mig försöka.
Hon tog hans plats och spelade nu själf, men hennes
upproriska fingrar misstogo sig alltid på någon af ofvannämnde noter.
»Är det inte obegripligt», utbrast hon med barnsligt tonfall,
»att jag inte är i stånd att spela den där passagen. Kan ni tro
att jag ibland sitter uppe till klockan två på morgonen för den
skull. Och när jag tänker på att grefven, den dumsnuten, spelar
den utan noter och till på köpet utomordentligt, så tror jag
nästan, att det är det som gör mig så ursinnig på honom.
Hon började åter, men med samma resultat.
»Jag struntar i både Weber, musik och piano», utbrast hon,
kastande nothäftet till andra ändan af rummet. »Kan någon
begripa, hvarför jag inte kan spela åtta kors efter hvarandra?»
Hon lade armarna öfver bröstet och betraktade oss under
det hon stampade i golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
