Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guerite; det var genom honom som hon kom i ropet.
Känner ni honom?»
»Nej. Och den här?» frågade jag pekande på den andra
miniatyren.
»Det är lille vicomte de L ... Han vardt tvungen att resa.»
»Hvarför det då?»
»Därför att han var nästan ruinerad. Se det var en som
älskade Marguerite!»
»Hon å sin sida älskade väl också honom?»
»Hon är en så underlig flicka, man vet aldrig hvar man
har henne. Samma kväll han for, var hon som vanligt på
teatern, men vid hans afresa fällde hon tårar.»
I detsamma kom Nanine och anmälde att supén var
serverad.
När vi kommo in i matsalen stod Marguerite lutad mot
väggen, och Gaston som höll hennes händer, talade sakta med
henne.
»Är ni tokig», sade Marguerite till honom, »ni vet mycket
väl att jag inte bryr mig om er. Dessutom kommer man väl
inte två år efter det man lärt känna en sådan kvinna som mig
och ber att få bli hennes älskare. Vi ge oss antingen strax
eller aldrig. Mitt herrskap, låt oss gå till bords.»
Lösgörande sig från Gaston bjöd Marguerite honom sitta
på sin högra sida, mig på sin vänstra. Därpå sade hon till
Nanine:
»Innan du sätter dig, så säg till i köket, att man inte
öppnar, om någon skulle ringa.»
Denna order gafs klockan ett på morgonen.
Man skrattade, man drack och man åt mycket vid supén.
Efter en kort stund hade munterheten öfverskridit konvenansens
gränser, och dessa uttryck som en viss krets finner roliga, men
som alltid äro nedsättande för den, som yttrar dem, ljödo allt
som oftast och mottogos med jubel af Nanine, Prudence och
Marguerite.
Gaston roade sig ofantligt, han var i grund och botten
en hygglig gosse trots sina fula vanor. Ett ögonblick kunde
jag slå ifrån mig tankarna, vara likgiltig för det uppträde, som
jag hade för ögonen och deltaga i denna munterhet, som
tycktes utgöra en af måltidens rätter; men småningom isolerade jag
mig från detta oväsen, mitt glas stod orördt framför mig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
