Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»gick jag icke till sängs, utan satte mig att fundera öfver dagens
händelser: Sammanträffandet, presentationen, Marguerites löfte,
allt hade gått så hastigt, så oväntadt, att jag emellanåt
trodde mig ha drömt. Det var dock inte första gången en kvinna
som Marguerite lofvade bort sig åt en man dagen efter den dag,
då han begärde henne.
Men förgäfves anställde jag dessa betraktelser; det första
intryck min blifvande älskarinna gjort på mig, var så starkt,
att det ännu ägde bestånd. Jag envisades alltjämt att i henne
se, icke en kurtisan som de andra, och med den för alla män
vanliga fåfängan var jag benägen att tro, att hon delade den
oemotståndliga böjelse jag hyste för henne.
Emellertid hade jag många motsägande exempel för ögonen,
och jag hade ofta hört sägas, att Marguerites kärlek hade blif vit
en handelsvara, hvars pris växlade efter årstiden.
Men å andra sidan, hur förlika detta rykte med de ständiga
afslag hon gett den unge grefven, som vi träffat hos henne. Du
svarar, att han misshagade henne och att eftersom hon var
frikostigt underhållen af hertigen, ville hon, när hon skulle taga en
annan älskare helst taga en, som hon tyckte om. Men hvarför
ville hon inte ha Gaston, som var charmant, kvick och rik och
hvarför valde hon mig, som hon funnit så löjlig första gången
hon såg mig?»
Det är visserligen sannt att det finns ögonblickshandlingar,
som betyda mer än årslånga uppvaktningar.
Af dem, som närvoro vid supén var jag den ende som blef
orolig, när jag såg henne gå från bordet. Jag följde efter henne,
jag var så upprörd, att jag inte förmådde dölja det, och jag grät,
då jag kysste hennes hand. Denna omständighet i förening
med mina dagliga besök under de två månader hon var sjuk,
hade kanske kommit henne att i mig se en man af annat slag än
dem hon hittills känt, och kanske hade hon sagt sig, att hon för
en kärlek som uttryckte sig på det sättet, väl kunde göra, hvad
hon så många gånger förut gjort, att det ej längre hade vidare
betydelse för henne.
Alla dessa förmodanden voro, som du ser, ganska sannolika,
men hvilken än orsaken till hennes samtycke var, fanns det en
sak som var viss, och det var att hon samtyckt.
Ja, jag var förälskad i Marguerite, jag skulle få äga henne,
mera kunde jag ej begära. Men, jag upprepar det, fastän hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
