Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detsamma ringde det.
»Hvem kommer nu?» sade hon med en rörelse af otålighet.
Om en stund ringde det ånyo.
»Finns det ingen som öppnar? jag får väl själf göra det då.»
Hon steg verkligen upp i det hon sade:
»Vänta här.»
Hon gick igenom våningen och jag hörde tamburdörren
öppnas. — Jag lyssnade.
Den, som hon öppnade för, stannade i matsalen. Vid
de första orden kände jag igen den unge grefve de N...
»Hur står det till i afton?» frågade han.
»Illa», svarade Marguerite torrt.
»Kommer jag olägligt?»
»Kanhända.»
»Så ni tar emot mig? Hvad har jag gjort er, kära
Marguerite?»
»Snälla ni, ni har inte gjort mig någonting. Jag är sjuk
och måste gå och lägga mig, därför skall ni göra mig det
nöjet att gå er väg. Det är mig en olidlig plåga att inte kunna
komma hem en enda kväll, utan att se er uppträda fem
minuter efteråt. Hvad vill ni egentligen? Att jag skall bli er
älskarinna? Men jag har ju redan hundratals gånger sagt nej,
sagt att ni enerverar mig alldeles ohyggligt och att ni kan vända
er till någon annan. I dag säger jag för sista gången: jag vill
inte veta af er, har ni förstått? Farväl. Se här kommer
Nanine, hon skall lysa er. Adjö.»
Utan att tillägga ett ord, utan att lyssna till hvad den
unge mannen framstammade, kom Marguerite tillbaka till
sängkammaren, hvars dörr hon häftigt slog igen. Strax därpå
inträdde Nanine.
»Hör du», sade Marguerite, »när den där fånen nästa gång
kommer hit, så svarar du, antingen att jag inte är hemma,
eller att jag inte vill ta emot honom. Jag blir slutligen trött
på att folk oaflåtligen kommer hit och begär detsamma af
mig, som betala och sedan tycka sig vara kvitt. Om
nybör-jarinnoma i vårt ömkliga yrke visste, hur det är, skulle de
hellre bli kammarjungfrur. Fast nej, fåfängan att ha vackra
kläder, vagnar och diamanter lockar oss, man tror på hvad
man hör, ty prostitutionen har också sin tro, och så nöter man
småningom ut sitt hjärta, sin kropp, sin skönhet, man fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
