- Project Runeberg -  Kameliadamen /
74

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tas som ett vildt djur, föraktas som en paria och omges af folk
som taga från en mer än de gifva, och en vacker dag dör man
som ett djur, efter att ha förstört både andra och sig själf.»

»Seså, lugna sig nu, fröken är så nervös i kväll», sade
Nanine.

»Klädningen besvärar mig», sade Marguerite, i det hon
slet ut knapparna i lifvet, »gif mig en peignoar. Nå, och Pru-

dence?»

»Hon var inte hemkommen, men man skulle skicka hit
henne, så fort hon kom.

»Se där ännu en», fortsatte Marguerite i det hon aftog
klädningen och satte på sig en hvit peignoar, »ännu en som
nog förstår att få tag på mig, när hon behöfver mig, men som
inte godvilligt kan göra mig en tjänst. Hon vet, att jag
väntar det där svaret i afton, att jag måste ha det, att jag är
orolig, och jag är säker på, att hon är ute på vift utan att bry sig
om mig.»

»Kanske har hon blifvit uppehållen.»

»Tag in punsch.»

»Det där gör fröken sig skada med», sade Nanine.

»Så mycket bättre. Tag också hit litet frukt, en pastej
eller en hönsvinge, men kvickt, jag är hungrig.»

Att beskrifva det intryck denna scen gjorde på mig, är
onödigt, du kan utan tvifvel gissa dig till det.»

»Ni skall supera med mig», sade hon, »tag en bok så länge,
jag går in i toilettrummet ett ögonblick.»

Hon tände ljusen i en kandelaber, öppnade en dörr och
försvann.

Hvad mig beträffar, försjönk jag i funderingar öfver denna
flickas lif, och min kärlek ökades med medlidande.

Jag gick med stora steg af och an i rummet, alltjämt
grubblande, när Prudence inträdde.

»Åh, är ni här?» sade hon, »hvar är Marguerite?»

»I sitt toilettrum.»

»Då får jag vänta så länge. Säg mig, vet ni om, att hon
finner er förtjusande?»

»Nej.»

»Har hon alls inte låtit er förstå det?»

»Inte på minsta vis.»

»Hur kommer det sig, att ni är här?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free