- Project Runeberg -  Kameliadamen /
82

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och jag hade nyckeln till denna kvinnas rum och om tre,
fyra timmar skulle hon åter tillhöra mig!

Man klandrar dem, som ruinera sig för aktriser och
kurtisaner; hvad som förvånar mig är blott det, att de inte för
deras skull begå tjugu gånger flera dårskaper. Man måste som
jag ha lefvat detta slags lif för att förstå, att den kärlek —
eftersom det ej finns något annat ord — man hyser för dem,
blåses upp af deras dagliga små triumfer, hvilka tillfredsställa
älskarens fåfänga.

Prudence tog därefter plats i logen och en herre, i
hvilken jag igenkände grefve de G... satte sig i bakgrunden.

Vid hans åsyn, gick det en rysning genom mitt hjärta.
Utan tvifvel märkte Marguerite hvilket intryck närvaron af
denne man i hennes loge, gjorde på mig, ty hon smålog ånyo
mot mig, vände ryggen till grefven och tycktes uppmärksamt
lyssna till pjäsen. Under tredje mellanakten vände hon sig
om och sade ett par ord, hvarefter grefven lämnade logen och
Marguerite gjorde ett tecken åt mig att komma.

»God afton», sade hon vid mitt inträde, och räckte mig
handen.

»God afton», svarade jag och vände mig till både Marguerite
och Prudence.

»Sätt er.»

»Men då tar jag ju någon annans plats. Eller kanske
grefve de G. . inte kommer tillbaka?»

»Jo, jag skickade honom att köpa konfekt, så att vi skulle
få prata ensamma en stund. Madame Duvernoy är invigd i
förtroendet.»

»Ja, mina barn», sade denna, »men var ni lugna, jag skall
ingenting säga.»

»Hvad är det åt er i kväll», sade Marguerite i det hon steg
upp och gick mot bakgrundens mörker för att kyssa mig på
pannan.

»Jag är lite illamående.»

»Då bör ni gå och lägga er», sade hon med denna ironiska
min som så väl passade hennes fina och spirituella ansikte.

»Hvar då?»

»Hemma hos er.»

»Ni vet mycket väl att jag inte skulle kunna sofva där.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free