- Project Runeberg -  Kameliadamen /
88

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slutligen kom grefven ut, steg upp i sin vagn och försvann.
Prudence stängde fönstret.

I samma ögonblick ropade Marguerite på oss.

»Skynda er, bordet dukas», sade hon, »vi skola supera.»

När jag inträdde, flög Marguerite mig om halsen och kysste
mig häjdlöst.

»Jaså, vi äro alltjämt surmulna», sade hon.

»Nej, det är öfver», svarade Prudence, »jag har predikat
moral för honom och han har lofvat att vara förståndig.»

»Nå, gudskelofl»

Mot min vilja kastade jag en blick på sängen, den var orörd
och Marguerite var redan i hvit peignoir.

Vi satte oss till bords.

Behag, mildhet, öppenhjärtighet, allt fanns hos Marguerite
och jag var emellanåt tvungen att erkänna, att jag ej hade
rättighet att begära annat af henne, att många skulle anse sig
lyckliga att vara i mitt ställe, och att jag liksom Virgilii herde
endast hade att njuta af de fröjder, som en gud eller rättare en
gudinna skänkte mig.

Jag försökte att sätta Prudence teorier i praktik och vara
lika glad som mitt bordssällskap, men det som var natur hos
dem var ansträngning för mig, och mitt nervösa skratt som
narrade dem, hade mycket släkttycke med tårar.

Slutigen var supén till ända och jag vardt ensam med
Marguerite. Hon gick som vanligt och satte sig framför brasan,
hvars lågor hon vemodigt betraktade.

Hon tänkte ... På hvad? Jag vet det icke; jag betraktade
henne med kärlek och nästan fasa, när jag tänkte på, hvad jag
vore i stånd att lida för hennes skull.

»Vet du, hvad jag tänkte på?»

»Nej.»

»På en plan som jag har hittat på.»

»Hvad är det för en plan?»

»Det kan jag ännu ej anförtro dig, men det gifna resultatet
däraf kan jag omtala. Det skulle bestå däri, att jag om en
månad skulle vara fri och utan skulder, och vi skulle tillbringa
sommaren tillsammans på landet.»

»Och du kan inte säga mig på hvad sätt?»

»Nej, älska mig blott som jag älskar dig och allt skall
lyckas.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free