Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver denna ensamhet på tu man hand, som jag dessutom
be-höfver för min hälsas skull. Jag kan inte lämna Paris för så
lång tid, utan att ordna mina affärer, och de äro hos en sådan
kvinna som mig alltid mycket intrasslade. Men nu har jag
funnit ett medel att ordna allt, mina affärer och min kärlek till
er, ja just till er, skratta inte, jag är dåraktig nog att älska er.
Och så tar ni på er förnäma miner och pratar stora ord. Barn,
enfaldiga barn, kom blott ihåg att jag älskar er, och oroa er
inte för något annat. Äro vi öfverens härom?»
»Allt hvad ni vill är öfverenskommet, det vet ni väl.»
»Då skola vi inom en månad befinna oss i någon liten by,
där vi kunna vandra vid stranden af en sjö och dricka mjölk.
Det förefaller er nog besynnerligt att jag, Marguerite Gautier,
talar så här, det kommer sig däraf, min vän, att när detta
pa-riserlif som tycks göra mig så lycklig, icke förbränner mig,
tråkar det ut mig, och då får jag en plötslig trängtan efter en
lugnare tillvaro, som påminner mig om min barndom. Man har
alltid haft en barndom, hvad man än blifvit sedan. Åh, lugna
er, jag kommer inte att säga er, att jag är dotter till en
pensionerad öfverste, och att jag blifvit uppfostrad i Saint-Denis. Jag
är en fattig flicka från landet, och för sex år sedan kunde jag inte
skrifva mitt namn. Nu känner ni er lugnare, inte sannt?
Hvar-för är ni den förste som jag vänder mig till och ber att dela
denna efterlängtade glädje? Säkerligen därför, att jag insett,
att ni älskar mig för min egen skull och inte för er, under det att
de andra aldrig älskat mig utan själfviskt.
Jag har ofta varit på landet, men aldrig så, som jag skulle
önskat det. Jag räknar på er för att få njuta denna ljusa lycka,
var nu inte stygg, utan bevilja mig den. Tänk så här: »Hon
blir inte gammal, och jag skulle en dag ångra mig att inte ha
uppfyllt den första bön hon ställde till mig, när den var så enkel.»
Hvad kunde man svara på dylikt tal, isynnerhet med
minnet af en första kärleksnatt och i väntan på en andra?
En timma senare höll jag Marguerite i mina armar, och
om hon bedt mig begå ett brott, skulle jag ha lydt henne.
Klockan sex följande morgon sade jag vid bortgåendet:
»Farväl tills i afton.»
Hon omfamnade mig hårdt, men svarade icke.
Under dagens lopp fick jag ett så lydande bref:
»Kära barn, jag är litet illamående och läkaren föreskrifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
