Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen undrade jag hvad hon skulle svara och var beredd
att hon skulle skicka en ursäkt.
Joseph återkom.
»Nåå?», sade jag.
»Jo», svarade han, »fröken låg ännu och sof, men så fort
hon ringer, skall brefvet bli framlämnadt, och om det finns
något svar, blir det hitskickadt.»
Hon sof!
Väl tjugo gånger höll jag på att låta hämta brefvet tillbaka,
men jag tänkte då:
Kanhända det redan är framlämnadt, eller det skulle se ut
som om jag ångrat mig.
Ju mer tiden närmade sig, då jag kunde vänta svar, dess
mer ångrade jag mig att ha afsändt det.
Klockan slog tio, elfva, tolf!
Vid tolf tiden höll jag på att gå till det bestämda mötet
som om ingenting händt. Med ett ord jag visste ej hvad jag
skulle taga mig till för att komma ur den tankekrets som höll på
att kväfva mig till döds.
Då trodde jag med den för alla väntande egendomliga
vidskepelse, att om jag ginge ut, skulle jag vid min återkomst finna
ett svar. De mest otåligt inväntade svaren komma alltid, när
man inte är hemma.
Jag gick ut under förevändning att gå och äta frukost.
I stället för att som vanligt frukostera på café Foy i hörnet
af boulevarden, föredrog jag att gå till Palais Royal och taga
vägen öfver rue d’Antin. Hvar gång jag på afstånd fick se ett
fruntimmer, trodde jag det var Nanine, som kom med svar åt
mig. Jag gick igenom hela rue d’Antin, utan att möta ens ett
stadsbud. Jag kom till Palais Royal och gick in till Véry.
Vaktmästaren serverade mig hvad han ville, ty jag åt ingenting.
Ofrivilligt riktades mina ögon oupphörligt på klockan.
Jag gick hem, öfvertygad att finna bref från Marguerite.
Portvakten hade icke fått något. Jag hoppades ännu på
min betjänt, men han hade inte sett till någon, sedan jag gick.
Om Marguerite tänkt svara mig, skulle hon ha gjort det för
längesedan.
Då började jag ångra ordalagen i mitt bref; jag hade bort
tiga alldeles, så hade nog hennes oro hittat på någon åtgärd, ty
då jag inte infann mig till det utsatta mötet föregående dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
