Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja.»
»Ensam?»
»Nej med en af sina väninnor.»
»Ingen annan?»
»Jo, grefve de G... kom ett ögonblick in i hennes loge, men
hon gick därifrån med hertigen. Hvart ögonblick trodde jag
du skulle komma. Det var bredvid mig en plats som stod tom
hela aftonen och jag var öfvertygad om, att du köpt biljetten
till den.»
»Men hvarför skulle jag gå dit Marguerite går?»
»För tusan, därför att du är hennes älskare.»
»Hvem har sagt det?»
»Prudence, som jag träffade i går. Jag gratulerar dig, min
vän, det är en vacker älskarinna, som icke håller till godo med
hvem som hälst. Behåll henne, hon gör dig heder.»
Denna enkla anmärkning af Gaston visade mig hur löjlig
min ömtålighet var.
Om jag hade träffat honom i går, och han talat på detta
sätt, skulle jag bestämdt inte skrifvit det dumma brefvet.
Jag höll på att gå till Prudence för att skicka henne till
Marguerite med bud, att jag ville tala med henne, men jag var
rädd att hon för att hämnas skulle svara, att hon inte kunde
taga emot mig, och jag gick hem efter att ha tagit vägen öfver
rue d’Antin.
Ånyo frågade jag min portvakt, om det fanns bref till mig.
»Nej, ingenting.»
Hon ville se, om jag skulle taga något nytt steg eller taga
tillbaka hvad jag sagt i mitt bref, tänkte jag, när jag gick och
lade mig, men då hon märker, att jag inte skrifver, kommer hon
att göra det i morgon.
Nu i afton ångrade jag mig mycket öfver hvad jag gjort.
Jag var ensam hemma, ur stånd att kunna sofva, förtärd af oro
och svartsjuka, då jag i stället, om jag låtit sakerna ha sitt
naturliga förlopp, kunnat vara hos Marguerite och höra henne säga
mig de ljufva ord, jag blott fått höra två gånger, och som nu i
ensamheten brände i mina öron.
Det värsta i min belägenhet var, att mitt förstånd sade mig,
att jag hade orätt; i själfva verket sade mig ju allt, att Marguerite
älskade mig. Först och främst förslaget att tillbringa en
sommar ensam med mig på landet, vidare vissheten att ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
