Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och den ordern hade du gett henne?»
»Ja. Jag trodde att det varit ett mycket viktigt skäl, som
kunde förmå dig att så där plötsligt fara till Paris, du, som
inte på fyra månader lämnat mig ensam. Jag var rädd att det
händt dig någon olycka, eller att du kanske kunde gå och besöka
en annan kvinna.»
»Barn!»
»Nu är jag lugn igen, jag vet hvad du har gjort, men jag
vet inte hvad man möjligen sagt dig.»
Jag visade Marguerite min fars bref.
»Det är inte det jag bad om; jag skulle vilja veta, hvarför
du gick till Prudence.»
»För att få träffa henne.»
»Du narras, min vän.»
»Nåväl, jag gick till henne för att fråga om hästen var
bättre och om hon ännu behöfde din casChmirschal och dina
juveler.
Marguerite rodnade men svarade inte.
»Och», fortsatte jag, »jag har fått reda på det bruk du gjort
af både hästar, schalar och juveler.»
»Och du är ond på mig därför?»
»Ja, jag är ond öfver att du inte föll på den tanken att
begära af mig, hvad du behöfde.»
»I en sådan förbindelse som vår, måste kvinnan, om hon
har en skymt af värdighet kvar, underkasta sig alla möjliga
uppoffringar, hellre än att be sina älskare om pengar och
därigenom ge sin kärlek en prägel af falhet. Du älskar mig, därpå
är jag säker, men du vet inte hur skör den tråd är, som i hjärtat
binder den kärlek man har till sådana som mig. Hvem vet,
kanhända att du en dag af penningförlägenhet eller ledsnad
skulle kunna inbilla dig, att i vårt förhållande se en skickligt
planlagd beräkning! Prudence är en pratmakerska. Hvad
behöfver jag dessa hästar? Det är ren besparing att säl]a dem.
Jag kan mycket väl undvara dem, och nu kosta de mig ingenting
mer, förutsatt att du älskar mig, det är allt hvad jag begär, och
du skall ju älska mig lika mycket utan hästar, schalar och
juveler?»
Allt detta sades i en så naturlig ton, att jag fick tårar i
ögonen.
»Men käraste Marguerite», sade jag, i det jag ömt tryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
